Genom Vatten Och Eld

Del 6—På Väg Till Rom

Kapitel 37—Den Sista Resan Till Jerusalem

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna
kapitel 20:4-38 och kapitel 21:1-16.

Paulus längtade efter att komma till Jerusalem före påskhögtiden. Det skulle göra det möjligt för honom att träffa dem som kom från alla delar av världen för att fira högtiden. Han hoppades alltid att han på något sätt skulle kunna bli den som röjde undan fördomarna hos sina landsmän som inte trodde på Kristus så att de skulle ta emot evangeliet. Han ville också besöka församlingen i Jerusalem. De icke-judiska församlingarna hade samlat in gåvor till sina fattiga medtroende i Judéen, och de gåvorna ville han överlämna till dem. Han hoppades också att han skulle kunna använda det här besöket till att skapa en fastare enhet mellan de kristna som var judar och de som var inte var det. GVoe 292.1

När Paulus hade avslutat sitt arbete i Korint beslöt han att han skulle segla direkt till en av hamnstäderna på Palestinas kust. Alla förberedelser hade gjorts. Han skulle just gå ombord på ett fartyg när han fick veta att judarna lade planer för att döda honom. De här människorna var Kristus fiender, men tidigare hade de alltid misslyckats med alla sina ansträngningar för att göra slut på apostelns arbete. GVoe 292.2

Förkunnandet av evangeliet hade haft framgång, och det väckte judarnas vrede på nytt. Från alla håll fick de höra berättelser om hur den nya läran spreds. De fick veta att den befriade judarna från att leva efter cere-monilagens ritualer. De fick också höra att människor som inte var judar fick samma religiösa förmåner som judarna, som ju tillhörde Abrahams släkt. När Paulus förkunnade budskapet i Korint använde han samma argument som han betonade så kraftfullt i sina brev. Han förklarade bestämt att ”här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren” (Kol 3:11). Hans fiender betraktade detta som djärv hädelse, och de beslöt nu att de skulle tysta hans röst. GVoe 292.3

När Paulus blev varnad för den här konspirationen beslöt han att ta en omväg genom Makedonien. Han fick ge upp sin plan att hinna fram till Jerusalem före påsken, men han hoppades att han skulle vara där före pingsten. GVoe 293.1

Paulus och Lukas fick sällskap av ”Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarchus och Secundus från Tessalonike, vidare Gaius från Derbe och Timoteus samt Tychikus och Trofimus från Asien” (Apg. 20:4). Paulus hade med sig en stor summa pengar från de icke-judiska församlingarna. Pengarna skulle han överlämna till de kristna ledarna som hade ansvar för verksamheten i Judéen. De här kristna männen representerade församlingarna, och därför hade Paulus ordnat så att de skulle följa med honom till Jerusalem. GVoe 293.2

Paulus stannade i Filippi över påsken. Bara Lukas blev kvar hos honom där. De övriga fortsatte resan till Troas för att vänta på honom i den staden. |391 De troende i Filippi var de mest kärleksfulla och trogna människorna som hade blivit omvända genom Paulus arbete. Under de åtta dagar som påsken varade var han tillsammans med dem i stillhet och glädje. GVoe 293.3

Paulus och Lukas seglade sedan från Filippi och kom fram till Troas fem dagar senare. Där träffade de sina reskamrater. De blev kvar där i sju dagar hos de kristna på den platsen. GVoe 293.4

På den sista dagen som Paulus var i Troas samlades de kristna ”för att bryta brödet” (Apg. 20:7). Nu skulle deras älskade lärare lämna dem. Därför var det fler än vanligt som hade kommit dit. De samlades i ett rum på den översta våningen. Aposteln älskade dem högt och var mycket angelägen om att det skulle gå bra för dem, och han talade till dem ända till midnatt. GVoe 293.5