Genom Vatten Och Eld

Hopp För Israel

Israel hade stapplat och fallit. Men det innebar inte att det var omöjligt för dem att resa sig upp igen. Som svar på frågan som aposteln har ställt: ”De har väl inte snubblat för att de skulle falla?” svarar aposteln: ”Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det? Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?” (Rom. 11:11-15). GVoe 280.4

Det var Guds avsikt att hans nåd skulle uppenbaras både bland de icke-judiska folken och bland israeliterna. Gamla testamentets profetior hade beskrivit detta tydligt. Aposteln använder några av dessa profetior i sitt argument. ”Har inte krukmakaren den rätten över leran”, frågar han, ”att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande? Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras? Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade. Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn” (Rom. 9:21-26; se också Hos. 1:10). GVoe 281.1