Genom Vatten Och Eld

Gemenskap Med Gud

Den som undervisar om evangeliet måste själv leva i en medveten och ständig gemenskap med Gud. Han får den gemenskapen genom bön och bibelstudium, eftersom det är där som han finner källan till sin kraft. Gemenskapen med Gud kommer att ge evangeliets budbärare en kraft som är större än inflytandet från hans förkunnelse. Han kan inte tillåta att den här kraften tas ifrån honom. Han måste kämpa med Gud i bön och göra det med en iver som inget kan stå emot. Han gör det för att få kraft för livets plikter och påfrestningar, och för att hans läppar ska beröras av glöden från altaret (se Jes. 6:6, 7). Kristus tjänare har alltför ofta haft en för ytlig förståelse av de eviga verkligheterna. Om människor vill vandra med Gud kommer han att omsluta dem och uppenbara sig för dem. Då kan de se Gud precis som Mose såg honom. Genom kraften och ljuset som han ger dem kan de förstå mer och utföra mer än vad deras begränsade omdöme hade trott vara möjligt. GVoe 271.3

Fiendens listiga angrepp är mest framgångsrika när de används mot dem som är nerslagna och deprimerade. När missmodet hotar att överväldiga Kristus budbärare kan de komma till Gud med sina bekymmer och behov. När himlen var som koppar över Paulus förlitade han sig på Gud mer än vid andra tillfällen. Mer än de flesta människor förstod han vad det innebär att lida. Men lyssna till hans triumferande rop när han har drabbats av frestelser och konflikter men ändå kämpar vidare mot himlen: ”Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga” (2 Kor. 4:17, 18). Paulus hade sin blick riktad mot det osynliga och eviga. Han förstod att han kämpade mot övernaturliga makter. Därför förlitade han sig hela tiden på Gud. Där fanns hans styrka. Vi får tillbaka kraften och orken när vi ser på honom som är osynlig, och då bryts även de jordiska makternas inflytande över sinnet och karaktären. GVoe 272.1

En förkunnare bör umgås fritt med människorna som han arbetar för. När han blir bekant med dem kan han förstå hur han ska anpassa sin undervisning till deras situation. När en förkunnare har hållit en predikan så är det bara början på hans arbete. Det finns personligt arbete som han måste utföra. Han ska besöka människorna i deras hem, tala med dem och be med dem i uppriktighet och ödmjukhet. Det finns familjer som aldrig kommer att nås av Bibelns budskap om inte Guds nåds förvaltare kommer in i deras hem och förklarar den högre vägen för dem. Men de som ska utföra detta arbete måste vara ett med Kristus. GVoe 272.2

Mycket inbegrips i befallningen: ”Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt” (Luk. 14:23). Kristus budbärare ska gå från hus till hus och undervisa om evangeliet. De ska komma nära dem som de arbetar för. När de gör det samarbetar de med Gud. Han kommer att ge dem andlig kraft. Kristus kommer att leda dem i deras arbete och ge dem orden som de ska tala, ord som kommer att sjunka djupt in i lyssnarnas sinnen. Varje förkunnare har fått förmånen att kunna säga som Paulus: ”Jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.” ”Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus” (Apg. 20:27, 20, 21). GVoe 272.3