Genom Vatten Och Eld

Gav Allt

Den fattiga änkan lade två små kopparmynt i offerkistan. Det var allt vad hon ägde. Berättelsen om henne skrevs ner för att uppmuntra dem som kämpar med sin fattigdom men som ändå vill stödja Guds verk med sina gåvor. Kristus sa till sina lärjungar att de skulle lägga märke till den här kvinnan som hade gett ”allt som hon hade att leva på” (Mark. 12:44). Han satte större värde på hennes gåva än på de stora gåvorna som inte krävde någon självuppoffring. De hade bara gett en mycket liten del av sitt överflöd. När hon kom med sitt offer hade hon gett det som hon inte kunde klara sig utan. Men hon gav det eftersom hon litade på att Gud skulle ge henne det som hon behövde för morgondagen. Frälsaren sa om henne: ”Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan” (Mark. 12:43). På så sätt lärde han dem att en gåvas värde inte avgörs av hur stort beloppet är. Det bestäms av hur stor den är i förhållande till vad man äger totalt och efter givarens motiv. GVoe 256.4

När Paulus arbetade bland församlingarna tröttnade han aldrig när han försökte uppmuntra de nyomvända till att längta efter att göra stora insatser i arbetet för Gud. Han uppmuntrade dem ofta till att vara givmilda. När han talade med ledarna för församlingen i Efesos beskrev han sitt tidigare arbete bland dem. Han sa: ”I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta.” ”Den som sår sparsamt”, skrev han till församlingen i Korint, ”får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare” (Apg. 20:35; 2 Kor. 9:6, 7). GVoe 257.1