Genom Vatten Och Eld

Kapitel 32—En Givmild Församling

Isitt första brev till församlingen i Korint gav Paulus de troende undervisning om de allmänna principerna som skulle gälla för att stödja evangeliets verk på jorden. När han skrev om hur han arbetade som apostel för deras skull frågade han: GVoe 252.1

”Vem gör soldattjänst på egen bekostnad? Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt? Eller vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk? Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt? Säger inte lagen samma sak? Det står skrivet i Mose lag: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om? Säger han det inte snarare för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del” (1 Kor. 9:7-10). ”När vi har sått andliga ting hos er”, fortsatte aposteln, ”är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er? Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat den rättigheten, utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för Kristi evangelium. Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som tjänar vid altaret får sin del från altaret? Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet” (1 Kor. 9:11-14). GVoe 252.2

Här syftar aposteln på Guds plan för att underhålla prästerna som tjänade i templet. De som hade avskilts för den här heliga uppgiften fick underhåll av folket som de betjänade med andlig undervisning och tem- peltjänst. ”De av Levis söner som blir präster ska enligt lagen få tionde av folket” (Heb. 7:5). Levis stam utvaldes av Gud för de heliga tjänsterna som hörde till templet och prästerskapet. Om prästen blev det sagt: ”För HERREN din Gud har utvalt honom ... för att han ... alltid ska stå och göra tjänst i HERRENS namn” (5 Mos. 18:5). Gud gjorde anspråk på en tiondel av folkets inkomst som sin egen. Han såg det som att man rövade från honom när man inte gav tionde. GVoe 252.3

Paulus syftade på den här planen för att stödja dem som förkunnade evangeliet när han sa: ”Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet” (1 Kor. 9:14). Senare skrev aposteln till Timoteus, och då sa han: ”Arbetaren är värd sin lön” (1 Tim. 5:18). GVoe 253.1

Tiondesystemet var bara en del av Guds plan för att stödja det evange liska arbetet. Gud hade också bestämt att man skulle ge många olika gåvor och offer. I det judiska offersystemet fick folket lära sig att vara givmilda, både när det gällde att underhålla tempeltjänsten och att tillgodose nödlidande människors behov. Vid särskilda tillfällen skulle folket ge frivilliga gåvor. När de hade skördat säden och vindruvorna skulle den första frukten från åkrarna - spannmål, vin och olja - helgas som ett offer åt Gud. Säd som hade fallit ner på marken eller som växte i hörnen av åkrarna reserverades för de fattiga. Den första avkastningen av ullen när fåren blev klippta, och av vetet när det hade tröskats, avskildes för Gud. På samma sätt avskildes de förstfödda bland alla djur. Israeliterna betalade en lösenavgift för den förstfödde sonen. All den här första frukten skulle israeliterna bära fram inför Gud i templet, och den var sedan avskild för att användas av prästerna. GVoe 253.2

Genom det här systemet av gåvor försökte Gud lära israeliterna att de alltid skulle sätta honom först i allting. På så sätt blev de påminda om att Gud var den verklige ägaren till deras åkrar, deras boskap och deras fårhjordar. Det var han som sände solsken och regn. Han fick säden att växa och skörden att mogna. Allt vad de ägde var hans. De var bara förvaltare av hans egendom. GVoe 253.3