Genom Vatten Och Eld

Ännu Inte Dags

Paulus ord fick inte tolkas på fel sätt. Man fick inte undervisa om att han hade fått en särskild uppenbarelse och hade förvarnat tessalonikerna om att Kristus ankomst skulle ske omedelbart. En sådan inställning skulle kunna leda till att de blev förvirrade i sin tro, eftersom besvikelse ofta leder till otro. Därför varnade aposteln de kristna. De skulle inte ta emot något sådant budskap som om det skulle ha kommit från honom. Han fortsatte med att betona att först skulle den påvliga makten uppstå. Profeten Daniel hade beskrivit den så klart. Den skulle strida mot Guds folk. Innan den makten hade utfört sitt dödsbringande och hädiska verk skulle det vara meningslöst för den kristna församlingen att se fram emot sin Herres återkomst. ”Minns ni inte”, frågade Paulus, ”att jag sade er detta medan jag ännu var hos er?” (2 Tess. 2:5). GVoe 201.1

Den sanna församlingen skulle drabbas av fruktansvärda svårigheter.Redan när aposteln skrev detta hade ”laglöshetens hemlighet” börjat sitt verk. Utvecklingen som skulle äga rum i framtiden skulle leda till att ”den laglöse” skulle träda fram. Hans ”ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade” (2 Tess. 2:9, 10). GVoe 201.2

Aposteln uttalar sig särskilt allvarligt om dem som skulle vägra att ta emot ”kärleken till sanningen” (2 Tess. 2:10). När han tänkte på alla dem som medvetet skulle förkasta sanningens budskap skrev han: ”Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten” (2 Tess. 2:11, 12). Människor kan inte förkasta varningarna som Gud sänder dem i sin nåd utan att bli straffade. Gud drar bort sin Ande från dem som envisas med att vända sig bort från dessa varningar. Han lämnar dem till att bli offer för lögnerna som de älskar. GVoe 201.3

På det sättet beskrev Paulus det ondskefulla arbetet som den här onda makten skulle utföra. Arbetet skulle fortsätta under långa århundraden före Kristus återkomst, och de skulle vara fyllda av mörker och förföljelse. GVoe 201.4

De troende i Tessalonike hade hoppats att de skulle bli befriade omedelbart. Nu blev de uppmanade att ta itu med arbetet som låg framför dem, och att göra det modigt och med iver för Gud. Aposteln förmanade dem att inte strunta i sina plikter eller nöja sig med att vara sysslolösa medan de väntade. De hade haft en brinnande förväntan på att de skulle bli befriade omedelbart. Nu skulle det dagliga livets rutiner och motståndet som de måste möta kännas dubbelt så motbjudande. Därför uppmanade han dem att inte vackla i sin tro: GVoe 202.1