Genom Vatten Och Eld

Allt Som Människan Behöver

Kristus offer för människan var fullständigt och fullkomligt. Alla försoningens villkor hade uppfyllts. Han hade fullbordat uppdraget som han hade kommit till världen för att utföra. Han hade vunnit riket. Han hade vridit det ur fiendens händer och blivit arvinge till allting. Nu var han på väg till Guds tron för att bli ärad av de himmelska härskarorna. Han hade fått obegränsad auktoritet, och nu gav han sina apostlar deras uppdrag: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt. 28:19, 20). GVoe 29.2

Strax innan Jesus lämnade sina apostlar förklarade han ännu en gång tydligt för dem hurdant hans rike är. Han påminde dem om vad han tidigare hade sagt om det. Han förklarade att han inte hade några planer på att upprätta ett världsligt rike. Han hade inte utsetts till att regera som en jordisk monark på Davids tron. När apostlarna frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?” svarade han dem: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt” (Apg. 1:6, 7). Det var inte nödvändigt för dem att se längre in i framtiden än uppenbarelserna som han hade gjort det möjligt för dem att se. Deras uppdrag var att förkunna evangeliet. GVoe 29.3

Kristus personliga, synliga gemenskap med apostlarna skulle snart ta slut. Men de skulle få en ny kraftkälla. Den helige Ande skulle ges till dem i sin fullhet. Han skulle göra dem dugliga för deras uppgift. Frälsaren sa: ”Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden” (Luk. 24:49). ”Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.” ”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg. 1:5, 8). GVoe 29.4

Frälsaren visste att inga argument, hur logiska de än var, skulle kunna göra hårda sinnen mjuka eller bryta igenom världslighetens och själviskhetens hårda skal. Han visste att hans apostlar måste ta emot den himmelska kraftkällan som en gåva. Han visste att om evangeliet skulle få effekt måste det bli förkunnat av människor som hade blivit entusiastiska och vältaliga. Det skulle de bli genom att de hade en levande kännedom om honom som är ”vägen, sanningen och livet” (Joh. 14:6). Uppdraget som apostlarna hade fått skulle kräva stor effektivitet, eftersom ondskans tidvattensvåg var djup och stark där den strömmade emot dem. En vaksam och beslutsam ledare förde befäl över mörkrets makter. Därför kunde Kristus efterföljare bara kämpa för det rätta genom hjälpen som Gud skulle ge dem genom sin Ande. GVoe 30.1

Kristus talade om för sina apostlar att de skulle börja sitt arbete i Jerusalem. Den staden hade varit skådeplatsen för hans häpnadsväckande offer för mänskligheten. Där hade han varit klädd i mänsklig gestalt när han vandrade bland människorna och talade med dem. Några få hade upptäckt hur nära himlen hade kommit till jorden. Där hade han blivit dömd och korsfäst. I Jerusalem fanns det många människor som i hemlighet trodde att Jesus från Nasaret var Messias. Många av dem hade blivit vilseledda av prästerna och rådsherrarna. Evangeliet måste förkunnas för de människorna. De skulle kallas till omvändelse och bättring. Det var bara genom Kristus som människan kunde få förlåtelse och försoning från synd, och denna underbara sanning måste förkunnas klart. Hela Jerusalem var fortfarande i rörelse på grund av de överväldigande händelserna som hade inträffat under de få senaste veckorna. Därför skulle apostlarnas förkunnelse göra det djupaste intrycket där. GVoe 30.2

Under sin verksamhet hade Jesus ständigt förklarat för sina apostlar att de måste vara ett med honom i hans uppdrag, som var att rädda världen från syndens slaveri. Han hade sänt ut de tolv apostlarna och sedan de sjuttio lärjungarna för att de skulle förkunna Guds rike. Då hade han lärt dem att det var deras plikt att låta andra människor få del av det som han hade undervisat dem om. I all sin verksamhet hade han utbildat dem för att arbeta själva. Efter hand som de blev fler skulle det arbetet utvidgas. Till slut skulle det nå ut till jordens yttersta gränser. Det sista som han lärde sina efterföljare var att de hade fått ansvaret för frälsningens glada budskap, och de skulle förkunna det för världen. GVoe 30.3