Kolportör Evangelisten

Kolportören är en evangelii arbetare.

Den duglige, gudfruktige och sanningsälskande kolportören bör högaktas, ty han fyller en livsuppgift, som är jämställd med den, som är evangelii förkunnare ombetrodd. Många av våra unga predikanter och sådana, som bereda sig för predikoämbetet, skulle, förutsatt att de äro verkligen omvända, kunna uträtta mycket gott genom att arbeta på kolportörsfältet. Och genom att gå ut och in bland människorna och erbjuda dem våra skrifter, skola de vinna en erfarenhet, som de icke kunna få endast genom alt predika. I det de gå från hus till hus kunna de samtala med människorna och utbreda Kristi livs vällukt. Genom att sålunda bemöda sig om att välsigna andra, skola de själva bliva välsignade; de skola tillväxa i tron, deras kunskap i skriften skall tilltaga och de skola allt bättre förstå, huru de bäst skola kunna vinna själar för Kristus. KE 16.3

Alla våra predikanter borde vara villiga att föra med sig böcker att sälja, varhelst tillfälle gives. Predikanten kan på sina resor efterlämna en bok i den familj, där han bor, antingen genom att sälja eller giva bort den. Mycket sådant arbete utfördes under budskapets första tid. Predikanter verkade såsom kolportörer och använde de medel, som inkommo genom försäljningen av böckerna, till verksamhetens befrämjande på sådana platser, där hjälp behövdes. Dessa arbetare kunna med förståelse tala om denna metod, ty de hava erfarenhet däri. KE 17.1

Ingen bör tänka, att det nedsätter en predikants anseende att deltaga i kolportörsarbetet och på detta sätt hjälpa till att bringa människorna sanningen. Då han gör detta, arbetar han på samma sätt som aposteln Paulus, vilken säger: “I veten själva, på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder, huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag. Och I veten, att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något, som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder. Ty jag har all- varligt uppmanat både judar och greker all göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus” (Apg. 20: 18—24). Den vältalige Paulus, för vilken Gud uppenbarade sig på ett så underbart sätt, gick i ett ödmjukt sinne och under många tårar och frestelser från hus till hus. KE 17.2