Kolportör Evangelisten

Samarbete med predikanten.

Jag har blivit undervisad om, att även på sådana platser, där folket delgives budskapet genom predikanten, bör kolportören utföra sitt arbete i förening med dennes verksamhet; ty om ock predikanten troget framhåller budskapet, äro människorna icke i stånd att fatta allt. Det tryckta ordet är därför nödvändigt, icke blott för att uppväcka dem till att inse vikten av den närvarande sanningen, utan även för att göra dem in rotade och grundade i sanningen och be-lästa dem emot bedrägliga villfarelser. Tidningar och böcker äro medel i Herrens hand till att fortfarande framhålla budskapet för denna tiden för människorna. KE 8.3

I att upplysa och befästa själar i sanningen skall våra skrifter utföra ett långt större arbete an det, som kan fullbordas allenast genom ordets muntliga förkunnelse. De tysta budbärare, som genom kolportörens bemödande vinna inträde i människornas hem, skola i varje hänseende bidraga till att stärka evangeliets muntliga förkunnelse; ty den helige Ande skall utöva sitt inflytande på sinnena under det människorna läsa böckerna, alldeles på samma sätt, som den utövar sitt inflytande på dem, som lyssna till ordets förkunnelse. Samma tjänande änglar, som ledsaga predikanten i hans arbete, vaka även över de böcker, som innehålla sanningen. — “Testimonies”, band 6, sid. 313—316. KE 9.1

Liksom Gud välsignar predikanten och evangelisten i deras ihärdiga bemödanden att framhålla sanningen för folket, skall han även välsigna den trofaste kolportören. — “Testimonies”, band, 6, sid. 340. KE 9.2

Den ödmjuke, flitige arbetaren, som beredvilligt följer Guds kallelse, kan vara förvissad om Guds bistånd. Att känna bördan av ett så stort och heligt ansvar är i och för sig upplyftande och förädlande för karaktären. Det väcker de ädlaste andliga krafter till liv, och deras fortsatta övning stärker och renar hjärta och sinne. Inflytandet på ens eget liv såväl som på andras är oberäkneligt. KE 9.3

Det kan hända, att tanklösa åskådare icke uppskatta ditt arbete eller förstå dess betydelse. Kanske betrakta de det som förspilld möda, en otacksam uppgift, en onödig självuppoffring. Men en Jesu tjänare ser på det i korsets ljus. Han betraktar sin självförsakelse såsom ganska obetydlig i jämförelse med det, som hans älskade Herre och Mästare måste genomgå, och han gläder sig över att kunna vandra i hans fotspår. Framgången i arbetet bringar honom den renaste glädje och den rikaste belöning för elt liv av tålmodigt arbete. — “Testimonies”, band 6, sid. 340. KE 9.4