Kolportör Evangelisten

65/170

Undvik dåliga kamrater.

Det finnes unga män, som veta med sig, att vad jag här sagt överensstämmer med deras eget tillvägagångssätt. Deras väg är icke dold för Herren, även om den kan vara det för deras bästa vänner, ja, till och med för deras föräldrar. Jag äger ringa hopp om att somliga av dessa skola förändra sin hycklande och för- ledande vandel. Andra av de felande söka all-varligt att befria sig från det onda. Må den käre Jesus hjälpa dem att bestämt motstå all osanning och allt smicker från deras sida, som vilja försvaga dem i deras goda avsikter eller ingjuta tvivel och fritänkareidéer i deras hjärtan för att undergräva deras tro på sanningen. Unga vänner, tillbringen icke en enda timme tillsammans med sådana, som vilja göra eder olämpliga för delaktighet i Guds heliga verk. Gören intet bland främmande, som I icke viljen göra i eder faders eller moders åsyn eller som I skullen skämmas för inför Kristus och hans heliga änglar. KE 50.2

Det finnes kanske sådana, som tänka, att dessa förmaningar äro obehövliga bland sabbatshållare; men de, till vilka de äro riktade, veta vad jag menar. Jag beder eder unga män att taga eder till vara, ty I kunnen icke företaga eder något, som icke är uppenbart för heliga änglars och Guds ögon. I kunnen icke göra något orätt, utan att andra beröras därav. Samtidigt som edert handlingssätt utvisar halten av eder karaktär, har det även ett mäktigt inflytande över andra. I bören aldrig förlora ur sikte, att I hören Gud till, att han förvärvat eder och att I måsten avlägga räkenskap inför honom för de gåvor, han anförtrott eder. Ingen, vars händer äro besmittade av synd, eller vars hjärta icke är rätt inför Gud, bör hava någon del i kolportörsarbetet; ty sådana personer skola helt säkert bringa vanära över sanningens sak. De som arbeta ute på missionsfältet, behöva Guds hjälp och vägledning. De böra noggrant se till, att de börja rätt och sedan lugnt och bestämt gå framåt på det rättas stigar. De böra vara fasta och orubbliga, ty satan är besluten att omintetgöra deras arbete. KE 51.1