Kolportör Evangelisten

Ett rent liv.

Det finnes allt för många, både i familjen och i församlingen, som icke räkna så noga med att göra sig skyldiga till iögonenfallande självmotsägelser. Det finnes unga män, som synas vara, vad de icke äro. De synas vara ärliga och rättskaffna, men de äro som vitmenade gravar, som utvärtes äro vackra, men invändigt äro fulla av allt slags orenlighet. Hjärtat är befläckat och besudlat av synd; sådan är förteckningen i den himmelska rättssalen. En process har försiggått i deras sinne, som gjort dem förhärdade och känslolösa, Men om deras karaktär — vägd på helgedomens vågskål — på den stora dagen för-klaras bristfällig, skall det bliva en jämmer, som de nu icke kunna göra sig en föreställning om. Sanningen, den dyrbara, obefläckade sanningen, måste sätta sin prägel på karaktären. KE 48.2

Vilken väg som än väljes, så är livets stig alltid fylld av faror. Om arbetarna i någon gren av verksamheten blivit likgiltiga och oförsiktiga med hänsyn till sina eviga intressen, skola de lida stor förlust. Frestaren skall vinna tillträde till dem. Han skall utlägga sina snaror för deras fötter och leda dem in på osäkra vägar. Endast de, vilkas hjärtan äro skyddade av rätta principer, kunna vara trygga. Med David kunna de säga: “Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke” (Ps. 17:5). En oavlåtlig kamp må föras mot det mänskliga hjärtats själviskhet och orättfär-dighet. Det synes ofta gå de ogudaktiga väl på deras vägar; men de, som glömma Gud blott en timme eller ett ögonblick, befinna sig på en farlig väg. De inse kanske icke faran, och innan den står klar för dem, har vanan fått insteg och fjättrar dem såsom med ett järnband i det onda, som de befattat sig med. Gud ser med avsky på ett sådant tillvägagångssätt, och om de icke omvända sig från sin onda väg, kan hans välsignelse icke följa dem. KE 49.1