Vägledning För Församlingen II.

Uppförande i Guds hus

För en ödmjuk, troende människa är Guds hus här på jorden porten till himmelen. Lovsången, bönen och de ord som talas av Kristi representant är de medel Gud valt för att bereda ett folk för församlingen därovan, för den högre gudstjänst dit inget orent får tillträde. VFF2 201.1

Av den helighet som var förbunden med den jordiska helgedomen, borde kristna lära sig hur de skulle betrakta den plats, där Herren möter med sitt folk. Det har skett en stor förändring, inte till det bättre utan till det sämre, vad gäller människors vanor och sedvänjor med hänsyn till religiösa sammankomster. De dyrbara, heliga ting som förenar oss med Gud, förlorar snabbt sitt grepp om sinnen och hjärtan, och blir något helt vardagligt. Den vördnad som folket i fordom tid visade för helgedomen, där de samlades för att möta Gud i helig tjänst, har till stor del försvunnit. Det oaktat har Gud själv bestämt ordningen för gudstjänsten och den höjer sig över allting av timlig natur. VFF2 201.2

Hemmet är familjens helgedom, och kammaren eller skogsdungen den avskilda platsen för personlig andakt, men kyrkan är församlingens helgedom. Det skulle finnas regler för tid, plats och gudstjänstordning. Ingenting som är heligt, ingenting som hör samman med tillbedjan skulle behandlas likgiltigt och vårdslöst. För att människor bäst skall kunna ära Gud borde deras omgivning vara sådan att det heliga håls skilt från det vardagliga. Vidsynta människor med ädla tankar och önskningar inspirerar sin umgängeskrets att tänka på de gudomliga tingen. Lyckliga är de som bar en helgedom, den må vara hög eller låg, i staden eller bland oländiga bergsgrottor, i den låga kojan eller i vildmarken. Om det är det bästa de lyckats åstadkomma för Mästaren, skall han helga platsen med sin närvaro, och helga den åt härskarornas Herre. VFF2 201.3