Vägledning För Församlingen II.

Att rätt helga sabbaten

Gud förde sitt folk Israel ut ur Egypten för att de skulle helga hans sabbat och gav dem särskilda föreskrifter hur de skulle fira den. De tio buden uttalade av honom själv från Sinai och de stadgar som gavs till Moses, upptecknades till gagn för alla som skulle leva på jorden ända till tidens slut. Gud gav människan sex dagar att arbeta på, men den sjunde har han tagit undan för sin del, och han har lovat välsignelse över dem som helgar den. VFF2 192.3

Dagen före sabbatsdagen är en förberedelsens dag, så att allt skall vara redo för dess heliga timmar. “Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka. - I morgon är sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat.” (2 Mos. 16: 23.) VFF2 192.4

Gudomlig nåd har bestämt att man skall se till sjuka och lidande och göra det arbete som behövs för att göra det angenämt för dem - det är en nödvändighet och inte en kränkning av sabbatsbudet. Men allt onödigt arbete skall undvikas. Många uppskjuter till sabbaten små ting som kunde ha gjorts på beredelse dagen. Så skulle det inte vara. Vilket arbete som helst som försummats ända till den heliga tidens början skulle förbli ogjort till sabbatens slut. VFF2 192.5

Vi skulle vaka över våra ord och tankar. De som diskuterar affärer och lägger planer på sabbaten betraktas av Gud som om de i verkligheten utförde dessa. Om vi verkligen vill helga sabbaten, skulle vi inte ens tillåta våra sinnen att dröja vid ting av världslig karaktär. VFF2 193.1

Söndagen är vanligen en dag för fester och nöjen, men Herren vill att hans folk skall ge världen ett högre och heligare föredöme. på sabbaten skulle det ske en allvarlig överlåtelse av familjen åt Gud. Budet innefattar alla inom våra dörrar. Alla som bor i huset skulle lägga åt sidan sina världsliga sysselsättningar och ägna de heliga timmarna åt andakt. Låt alla förenas för att ära Gud genom en glädjefylld gudstjänst på hans heliga dag. VFF2 193.2

1886, Historical Sketches of the Foreign Missions of the Seventh-day Adventists, sid. 215-218. (Artikeln skriven från Oslo, Norge;) VFF2 193.3