Vägledning För Församlingen II.

Bön och lovprisning

Be, be allvarligt utan att förtröttas, men glöm inte att tacka och lova! Det tillkommer varje Guds barn att upphöja hans karaktär. Du kan förhärliga Herren, du kan visa den uppehållande nådens kraft. Det finns en mängd människor som inte uppskattar Guds stora kärlek eller Jesu gudomliga medlidande. Tusentals ringaktar t.o.m. återlösningsplanens gränslösa nåd. Alla som är delaktiga i denna stora frälsning har inte klarhet i denna fråga och uppövar inte sina hjärtan till tacksamhet. Men återlösningsplanen är ett ämne som änglarna önskar att skåda in i, den skall också evigheterna igenom bli föremål för de frälstas sång och studium. Men är den inte värd ett noggrant studium redan nu? Skulle vi inte tacka Gud med hjärta, själ och röst “för hans under med människors barn”! (Ps. 107: 8.) VFF2 114.4

Tacka Herren i församlingen. När Herrens ord talades till hebréerna berättas det att “allt folket sade: ‘Amen’”. (1 Krön. 16: 36.) Detta innerliga svar var ett tecken på att de förstod det talade ordet och förenade sig i tillbedjan av Gud. VFF2 115.1

Det är för mycket formalism i våra gudstjänster. Herren önskar att hans tjänare som predikar Ordet, skulle vara fyllda av Andens kraft, och att de som lyssnar inte skulle sitta där slöa och likgiltiga eller ‘se sig frånvarande omkring utan att ge förkunnelsen något gensvar. Det intryck en sådan församling ger icke-troende är allt annat än hedrande för Kristi lära. Dessa sömnaktiga, sorglösa kristna saknar inte ambition och iver när det gäller världsliga ting, men ting med evighetsvärden berör dem inte djupt. Guds röst genom bans budbärare kan vara för dem en välbehaglig sång, men dess heliga varningar, tillrättavisningar och uppmuntran går dem obeaktade förbi. Världens anda har förlamat dem. Guds ords sanningar förkunnas för döva öron och hårda, oberörda hjärtan. Församlingarna skulle vara Marvakna, aktiva och uppmuntra och stödja Kristi tjänare och bistå dem i arbetet för människors frälsning. Den församling som är i ljuset ger ett villigt och hjärtligt gensvar samt ord av glädje och lovsång. VFF2 115.2

Vår Gud, skapare av himlar och jord, förklarar: “Den som offrar lovets offer, han ärar mig.” (Ps. 50: 23.) Låt oss säga med psalmisten: “Jag vill lova Herren så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.” - “Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.” (Ps. 146: 2; 67: 4.) (Band 5, sid. 315-319, 1885.) VFF2 116.1