Vägledning För Församlingen II.

46/314

Kristi förtjänst är vårt enda hopp

Vi måste gå i Kristi skola. Endast hans rättfärdighet berättigar oss till någon av välsignelserna i nådens förbund. Vi har länge längtat efter och försökt att få dessa välsignelser, men vi har inte fått dem därför att vi trott att vi först måste göra något för att bli värdiga att få dem. Vi har inte glömt oss själva, inre trott att Jesus är den levande Frälsaren. Vi får inte tro att vår egen förmåga och våra egna förtjänster skall frälsa oss. Kristi nåd är vårt enda hopp om frälsning. Genom sin profet lovar Herren: “Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till Herren, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.” (Jes. 55: 7.) Vi måste tro detta tydliga löfte och inte lita på våra känslor. När vi helt förtröstar på Gud och när vi litar på Jesu förtjänst såsom på en förlåtande Frälsare, skall vi erhålla all den hjälp vi önskar. VFF2 95.1

Vi ser på oss själva som om vi hade makt att frälsa oss själva, men Jesus dog för oss därför att vi är hjälplösa och inte kan göra det. I honom är vårt hopp, vår rättfärdiggörelse och vår rättfärdighet. Vi skulle inte förlora modet, eller frukta att vi inte har en Frälsare eller att inre han i nåd tänker på oss. Just nu utför han sitt verk för vår skull och inbjuder oss att komma till honom i vår hjälplöshet och så bli frälsta. Vi vanärar honom genom vår otro. Det är förvånande hur vi behandlar vår bäste Vän, hur litet förtroende vi ger honom som kan frälsa till det yttersta och som har ‘gett oss varje tänkbart bevis på sin kärlek. VFF2 95.2

Mina trossyskon, väntar ni er att genom era förtjänster vinna Guds ynnest, och att ni måste vara syndfria, innan ni kan förlita er på hans frälsande makt? Om detta är orsaken till den inre strid som pågår, fruktar jag att kraften uteblir och ni till sist förlorar modet. VFF2 95.3

När Herren i öknen hade tillåtit giftiga ormar att bita de upproriska israelirerna, fick Mose befallning att sätta upp en kopparorm och uppmana alla som blivit bitna, att se på den och leva. Men många såg ingen hjälp i detta himlasända botemedel. Runt omkring låg döda och döende och de visste att utan gudomlig hjälp skulle deras öde vara avgjort. Men trots att de kunde ha fått omedelbar hjälp klagade de över sina sår, sina smärtor och sin säkra död, tills all deras kraft var slut och deras ögon slocknade. VFF2 95.4

“Såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.” (Joh. 3: 14, 15.) Låt inte medvetandet om era synder förta all er kraft, utan se och lev! Jesus är vår ende Frälsare och fastän miljoner som behövde helas avvisar hans nåd skall ingen lämnas att förgås som förlitar ‘Sig på hans förtjänster. Även om vi inser hur hjälplösa vi är utan Kristus, får vi inte bli missmodiga utan ‘Skall förtrösta på en korsfäst och uppstånden Frälsare. Du som känner dig fattig, sjuk och missmodig, se och lev! Jesus har gett sitt löfte: Han skall frälsa alla som kommer till honom. VFF2 96.1

Kom till Jesus och få vila och frid. Du kan få denna välsignelse just nu. Satan påstår att du är hjälplös och inte kan få välsignelse. Det är ‘sant, du är hjälplös. Men visa på Jesus och säg: “Jag har en uppstånden Frälsare och han skall inte låta mig förgås. I hans namn skall jag segra. Han är min rättfärdighet, min glädjes krona.” Ingen skall tro att hans fall är hopplöst, för det är det inte. Du inser att du är syndfull och oduglig, men det är just då du behöver en Frälsare. Förlora ingen tid om du har synder att bekänna. Detta är det gyllene tillfället. “Om vi bekänna våra ‘synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh. 1: 9.) De som hungrar och törstar efter rättfärdighet skall bli mättade, för så har Jesus lovat. Hans famn är öppen för att ta emot oss och han väntar på att få välsigna oss. VFF2 96.2

En del tycks tro att de måste gå på prov och visa Herren att de är omvända, innan de kan göra anspråk på hans välsignelse. Men dessa kära kan göra anspråk på den just nu. De måste få hans nåd, Kristi Ande, för att hjälpa dem i deras ofullkomlighet, annars kan de inte utveckla en kristen karaktär. Jesus älskar att se oss komma till honom just sådana som vi är - syndfulla, hjälplösa och beroende. VFF2 97.1

Ånger är liksom förlåtelse en Guds gåva genom Kristus. Det är genom den helige Andes inflytande som vi överbevisas om synd och känner vårt behov av förlåtelse. Endast ett förkrossat hjärta får förlåtelse, men det är Guds nåd som gör hjärtat botfärdigt. Han känner all vår ‘Svaghet och ofullkomlighet och han vill hjälpa oss. VFF2 97.2

Några som genom ånger och bekännelse kommer till Gud och även tror att de fått syndernas förlåtelse åberopar inte Guds löften såsom de borde. De ser inte att Jesus är den alltid närvarande Frälsaren, och de är inte redo att helt överlämna sig åt honom och lita på det nådens verk som han påbörjat i deras hjärtan. Under det att de tror att de överlåtit sig själva åt Gud, finns det ännu kvar en hel del av självförtröstan. Det finns samvetsgranna kristna som litar dels på Gud, dels på sig själva. De ser inte upp till Gud för att bevaras genom hans makt, utan litar på sin egen vaksamhet mot frestelsen och utförandet av vissa plikter för att bli antagna av honom. Det finns ingen seger i en sådan tro. Sådana personer mödar sig förgäves, deras sinnen är trälbundna, och de finner ingen vila förrän de har lagt sina bördor vid Jesu fötter. VFF2 97.3

Ständig vaksamhet och allvarlig hängivenhet i kärlek behövs, men detta kommer helt naturligt när själen bevaras av Guds makt genom tro. Vi kan inte göra någonting, absolut inte någonting, för att förtjäna Guds ynnest. Vi får inte lita det minsta på oss själva och våra egna gärningar, men när vi kommer till Kristus såsom vilsegångna, syndfulla människor finner vi vila i hans kärlek. Gud tar emot var och en som kommer till honom och som helt förtröstar på en korsfäst Frälsares förtjänster. Det kanske inte är någon känsloextas, men det är en orubblig, fridfull förtröstan. Varje börda blir lätt för Kristi ok är inte tungt. Plikten blir en glädje och uppoffringarna en fröjd. Stigen som förut tycktes höljd i mörker, blir upplyst genom strålarna från Rättfärdighetens Sol. Detta är att vandra i ljuset såsom Kristus är i ljuset. VFF2 97.4

(Tal vid en morgonandakt till predikanterna, församlade till generalkonferens i Battle Créek, Michigan 1883.) Gospel Workers (1892), sid. 411-415. VFF2 98.1