Vägledning För Församlingen II.

Vilka beseglas med Guds insegel?

Guds hämndedag är nära. Guds insegel skal! tecknas på deras pannor, vilka suckar och gråter över de styggelser som begås i landet. De som sympatiserar med världen, äter och dricker med de druckna, skall förvisso draibbas av fördärvet tillsammans med orättfärdighetens tjänare. “Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda.” (1 Petr. 3: 12.) VFF2 68.2

Vårt eget handlingssätt avgör om vi skall få den levande Gudens insegel eller falla för vingårdsmannens yxa. Redan har några få droppar av Guds vrede fallit på jorden; men när de sju sista plågorna utgjuts utan någon nåd blandad i hans vredes kalk, är det för alltid för sent att ångra sig och söka skydd. Inget försoningens blod renar då från syndens fläckar. VFF2 68.3

“På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits alltifrån den dag då människor blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.” (Dan. 12: 1.) När denna tid av nöd kommer är varje människas öde avgjort. Inte längre någon prövotid, inte längre någon nåd förde förhärdade. Hans folk har beseglats med den levande Gudens insegel. Den lilla skaran kan ,inte försvara sig själv, utan har gjort Gud till sitt försvar i den kamp på liv och död som rasar mellan den och världens makter, vilka anförs av drakens härskara. Befallning har utgått från högsta jordiska myndighet, att de skall tillbe vilddjuret och ta dess märke, med hot om förföljelse och dödsstraff. Må Gud hjälpa sitt folk nu, för vad kan de göra i en sådan fruktansvärd konflikt utan hans bistånd! VFF2 68.4

Mod, kraft, tro och orubblig förtröstan på Guds malt kommer inte i ett ögonblick. Dessa himmelska gåvor får man genom många års erfarenhet. Genom ett liv i helig strävan och osviklig trohet mot det rätta avgjorde Guds barn sitt öde. Utsatta för frestelser utan tal visste de, att de måste hålla fast eller besegras. De kände att de hade ett stort verk att utföra och att de vilken stund som helst kunde kallas att lägga ned sina vapen; och skulle de uppnå livets slut utan att ha utfört sitt verk, skulle det innebära en förlust för evigheten. De tog emot ljuset från himmelen lika ivrigt som lärjungarna tog emot det från Jesus. När de första kristna flydde till bergen och öknen, när de lämnades i fängelsehålor att dö under hunger, köld och tortyr, när martyrdöden syntes dem vara den enda vägen ur deras lidande, jublade de över att vara värdiga att lida för Kristus, som hade korsfästs för dem. Deras värdiga föredöme kommer att bli till tröst och uppmuntran för Guds folk, när de upplever en tid av nöd, vars like aldrig funnits. VFF2 69.1

Inte alla som bekänner sig helga sabbaten blir beseglade. Många bland dem som undervisar andra om evangelium får inte Guds insegel på sin panna. De hade evangeiii ljus, de kände sin Mästares vilja, de förstod alla trosläror, men de levde inte efter sin tro. De som så väl kände profetian och den gudomliga visdomens skatter skulle ha levt upp till sin tro. Deras familjer skulle ha levt därefter, så att världen kunnat se evangelii inflytande på människosinnet. VFF2 69.2

På grund av bristande helgelse och fromhet och därför att de misslyckats att nå en hög andlig standard, gör de andra belåtna med sitt tillstånd. Människor med begränsat omdöme kan inte se, att de genom att följa dem som så ofta för dem öppnade Guds skattkammare, äventyrar sin egen frälsning. Var och en måste nu rannsaka Bibeln för sig själv på knä inför Gud, med ett barns ödmjuka och öppna sinne, om han skall få veta vad Herren önskar. Hur högt en förkunnare än må ha stått i Guds ynnest, hamnar han i mörker och villfarelse och leder också andra vilse om han försummar att följa det ljus som Gud gett honom och om han vägrar att låta sig undervisas som ett litet barn. VFF2 69.3

Ingen av oss får Guds insegel så länge vår karaktär har en enda fläck. Vi måste övervinna våra karaktärsfel och renas från allt som befläckar vår själs tempel. Då skall särlaregnet falla över oss liksom arlaregnet föll över lärjungarna på pingstdagen. VFF2 70.1

Vi låter oss alltför lätt nöja med vad vi uppnått. Vi anser oss rika och att vi har vunnit rikedomar och vet inte att just vi är eländiga och ömkansvärda och fattiga och blinda och nakna. (Upp. 3: 17.) Nu är tiden inne då vi skall följa det Sanna Vittnets uppmaning: “Så råder jag dig då att du köper av mig guld som är ,luttrat i eld, för att du skall bliva rik, och att du köper vita kläder att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja dina ögon med, för att du skall kunna se.” (Upp. 3: 15.) VFF2 70.2