Vägledning För Församlingen II.

Ingen större uppgift

Det finns ingen större uppgift än litteraturevangelistens, för den innebär utförandet av de högsta moraliska plikter. De som är verksamma på detta område behöver ständigt Guds Andes ledning. Någon självupphöjelse får inte finnas. Vad äger vi som vi inte fått av Kristus? Vi måste älska såsom syskon och visa vår kärlek genom att hjälpa varandra. Vi måste vara medlidsamma och hövliga. Vi måste hålla samman och arbeta i endräkt. Endast de som i sitt liv förverkligar Kristi bön skall bestå i den prövning som hela världen får genomgå. De som upphöjer sig själva ställer sig under Satans makt och utsätter sig för hans bedrägerier. Herrens budskap till sitt folk är att vi skall lyfta standaret allt högre och högre. Om vi lyder hans röst, samarbetar han med oss, och våra försök kommer att krönas med framgång. I vårt ‘arbete kommer vi att få välsignelse från ovan och samla skatter vid Guds tron. VFF2 562.3

Om vi bara visste vad som ligger framför oss, skulle vi inte vara så senfärdiga i Herrens verk. Vi lever i sållningens tid då allt som kan sållas kommer att sållas. Herren skall inte ursäkta dem som känner sanningen, om de inte i ord och gärning lyder hans bud. Om vi inte gör några ansträngningar att vinna människor för Kristus, kommer vi att hållas ansvariga för det verk vi kunde ha utfört, men inte gjorde på grund av vår andliga lättja. De som tillhör Guds rike måste allvarligt sträva efter att vinna människor. De måste göra sin del i att lägga “vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina lärjungars hjärtan”. (Jes. 8: 16.) VFF2 563.1

Herrens vilja är att det ljus som han har gett oss i Bibeln skall lysa med klara strålar, och det är våra litteraturevangelisters plikt att med förenade krafter söka förverkliga Herrens vilja, Ett stort och viktigt uppdrag väntar oss. Själafienden vet detta, och han använder alla medel han kan för att förmå litteraturevangelisten att gå över till något annat arbete, Detta förhållande måste ändras. VFF2 563.2

Gud kallar litteraturevangelisterna tillbaka till deras arbete. Han kallar på frivilliga, som vill ge all sin energi och kunskap i detta verk och hjälpa till varhelst det finns ett tillfälle. Mästaren kallar var och en att göra sin del allt efter den förmåga han har. Vem vill besvara kallelsen? Vem vill gå ut och arbeta med förstånd och nåd och Kristi kärlek för människor både nära och fjärran? Vem vill försaka bekvämlighet och nöjen och gå till platser med villfarelse, vantro och mörker för att allvarligt och uthålligt arbeta där, förkunna sanningen i enkla ord och bedja i tro medan de går från hus till hus? Vem vill i denna tid gå “utanför lägret”, fylld av den helige Ande, bära smälek för Kristi skull och så öppna Bibeln för folket och kalla människor till ånger och bättring? VFF2 563.3

Gud har sina tjänare under alla tider. Ögonblickets kallelse besvaras av ögonblickets människa. När därför den gudomliga rösten ropar: “Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?” kommer svaret: “Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6: 8.) VFF2 564.1

Alla som verkar effektivt inom litteraturmissionen skulle känna i sina hjärtan att de utför Herrens verk, när de verkar för människor som ännu inte känner sanningen för vår tid. De låter varningsropet ljuda på vägar och stigar för att bereda ett folk för Herrens stora dag, vilken snart är här. VFF2 564.2

Vi har ingen tid att förlora. Vi måste uppmuntra detta verk. Vem vill nu gå ut med våra tryckalster? Herren gör var och en som vill samverka med den gudomliga kraften passande för detta arbete. All erforderlig förmåga, mod, uthållighet, tro och takt kommer när de tar på sig vapenrustningen. Ett stort verk skall utföras i denna värld, och människor kommer förvisso att besvara kallelsen. Världen måste höra varningens budskap. När kallelsen kommer: “Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?”, svara då klart och tydligt: “Här är jag, sänd mig.” VFF2 564.3