Vägledning För Församlingen II.

Litteraturevangelistens kvalifikationer

Alldenstund spridandet av vår litteratur är en missionsuppgift, bör det ledas utifrån den ståndpunkten. De som väljs att vara litteraturevangelister, skulle vara män och kvinnor som har en börda för arbetet, och vilkas mål inte är att tjäna pengar utan att ge folket ljus. All vår tjänst skall utföras till Guds ära och med den avsikten att föra sanningens ljus till dem som är i mörker. Själviska principer, kärlek till pengar, prestige och ställning skulle inte ens nämnas bland oss. VFF2 550.1

Litteraturevangelisterna behöver en daglig omvändelse så att deras ord och handlingar blir en “lukt från liv till liv” och utövar ett frälsande inflytande. Orsaken till att så många har misslyckats i detta arbete, är att de inte varit sanna kristna. De kände inte omvändelsens anda. De visste teoretiskt hur arbetet skulle utföras, men de kände inte sitt beroende av Gud. VFF2 550.2

Litteraturevangelister, kom ihåg att i de böcker ni säljer räcker ni människorna inte den kalk, som innehåller Babylons vin, villoläror som delgetts jordens konungar, utan den kalk som är full av frälsningens dyrbara sanningar. Vill ni själva dricka av den? Era sinnen kan läggas under Kristi lydnad, och han kan satta sitt eget namn på er. Genom att betrakta honom kan ni gå från härlighet till härlighet och era karaktärer förvandlas. Gud önskar att ni skall träda fram och tala de ord som han bjuder er. Han önskar att ni skall visa hur högt ni värderar mänskligheten, den mänsklighet som har friköpts genom Frälsarens dyrbara blod. När ni faller på Klippan och krossas, skall ni erfara Kristi kraft, och andra kommer att märka hur sanningens kraft verkar på era hjärtan. VFF2 550.3

Till dem som går i skola, för att lära sig hur de bättre skall kunna utföra Guds verk, vill jag säga: Kom ihåg, att det är endast genom en daglig överlåtelse till Gud som ni kan bli själavinnare. Det finns sådana, som varit för fattiga för att kunna gå i skola. Men när de blev Guds söner och döttrar, tog de upp arbetet på den plats de var och verkade för sina grannar. Fast de saknade den kunskap, som skolan ger, överlämnade de sig hell åt Gud, och Gud verkade genom dem. Liksom lärjungarna, när de kallades från sina nät för att följa Jesus, tog de emot dyrbara lärdomar från Frälsaren. De förenade sig med den store Läraren, och den kunskap de inhämtade från Bibeln gjorde dem passande att tala till andra om Kristus på så sätt blev de i sanning visa, därför att de inte var för visa i sina egna ögon för att ta emot lärdom från ovan. Den helige Andes förnyande kraft gav dem styrka. VFF2 551.1

Den mest lärdes kunskap är, såvida han inte har varit lärjunge i Kristi ,skola, dårskap, vad beträffar att leda människor till Kristus. Gud kan verka endast genom dem som tar emot hans inbjudan: “Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, ‘så skall jag giva eder ro. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; ‘så skolen I finna ro för edra själar’. Ty mitt åk är milt, och min börda är lätt.” (Matt. 11: 28-30.) VFF2 551.2