Vägledning För Församlingen II.

Landområden skall reserveras

Herren önskar att marken runt om skolan skall invigas åt honom för att tjänstgöra som hans eget klassrum. Här finns det gott om mark, och jordområdena nära skolan och kyrkan skall inte upptas av privatägda hus. De som bekänner sanningen för vår tid är inte alla nyskapade till sin karaktär. De är inte alla goda föredömen, för de representerar inte Kristi karaktär. Det är många som skulle tycka om att bo nära kyrkan och skolan, men ‘Som inte skulle vara till hjälp utan till hinder. De tycker att de skulle bli hjälpta och gynnade. Men de förstår varken vår arbetssituation eller dess karaktär. De förstår inte, att allt som gjorts vid Avondale har utförts genom det hårdaste arbete, och att de pengar som har använts är antingen offergåvor eller lån, som måste betalas igen. VFF2 462.1

Bland dem som vill bosätta ‘sig nära skolan, finns några, som är högmodiga och angelägna om sitt eget anseende. De är känsliga och partisinnade. De behöver bli omvända, för de är långtifrån i ett sådant ‘läge att de kan ta emot Herrens välsignelse. Satan frestar dem att begära förmåner, som om de beviljades, endast skulle skada dem och skaffa deras bröder bekymmer. Guds ords levande principer behövde delges dem som nu inte ger rum för dessa. De som går i Kristi skola skall anse sig själva ovärdiga varje Guds ynnest. De bör inse att de inte gjort sig förtjänta av allt det goda de får, och skatta sig själva lyckliga. Deras ansikten ,skall uttrycka frid och vila i Herren, för de har Guds löfte att han sörjer för dem. VFF2 462.2

“Så säger Herren: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit ria, säger Herren. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.” (Jes. 66: 1, 2.) I slutet av år 1898 hade vi många erfarenheter, som lärde oss vad dessa ord innebär. Jag kände en stor börda, och det visades mig hur mycket ont som skulle bli följden av att privata hus uppfördes nära skolan. Vi tycktes vara samlade till ett planeringsmöte, och där stod ibland oss En, som vi väntade skulle hjälpa oss ut ur svårigheterna. De ord han talade var tydliga och bestämda: VFF2 462.3

“Detta landområde är av Gud bestämt att vara till skolans gagn. Ni har haft bevis på människoverk och vad det innebär i frestelsens tid. Ju flera familjer som bosätter sig nära skolan, desto flera svårigheter kommer att möta lärare och elever. Människans naturliga själviskhet väcks till liv när inte allting passar henne. Landområdet runt om skolan skall vara jordbruk, och detta skall uppta ett mycket större område än vad ni trott. Arbete i samband med studier skall utföras här enligt de råd som getts. Avondale skall vara ett filantropiskt centrum. Guds folk i Australasiatiska divisionen skall ledas av den helige Ande att ge både förståelse och medel till underhåll och uppmuntran av många företag i barmhärtighetens tjänst, vilka skall ge de fattiga, de hjälplösa och de okunniga hjälp till självhjälp.” VFF2 463.1