Vägledning För Församlingen II.

Kristet sällskapsliv och hövlighet

Guds folk praktiserar på det hela taget alltför litet kristet umgängesliv. Denna gren av uppfostran skulle inte försummas eller bortses från vid våra skolor. Eleverna skulle lära sig, att de inte är oberoende atomer, utan att var och en är en tråd, som förenad med andra trådar bildar en vävnad. Inte i någon avdelning av vår verksamhet kan denna undervisning ges så effektivt som i skolan. Här har eleverna dagligen tillfällen som, om de tar dem till vara, är till stor hjälp vid utveckling av sällskapstalangerna. Det ligger i deras egen makt att så ta vara på tid och tillfällen att de kan utveckla en karaktär som gör dem lyckliga och nyttiga. De som sluter sig inom sig själva och är ovilliga att vara sällskapliga och andra till välsignelse genom vänligt umgänge, förlorar själva många välsignelser, för genom ömsesidig kontakt lär man sig också ömsesidigt att uppföra sig ledigt och trevligt. Genom sällskapligt umgänge stiftas bekantskaper och slutes vänskapsförbund, vars resultat är hjärtans enhet och en atmosfär av kärlek, som är himmelen välbehaglig. VFF2 450.2

Särskilt skulle de som har smakat Kristi kärlek utveckla sina sällskapstalanger, för på detta sätt kan de vinna människor för Frälsaren. Kristus skulle inte gömmas i deras hjärtan, inlåst som en eftertraktad skatt, helig och ljuvlig, som bara de själva kan glädjas åt. Inte heller skulle Kristi kärlek bevisas enbart för dem som de fattar tycke för. Eleverna .kulle lära Kristus-likhet genom att visa ett vänligt intresse och villighet att umgås med dem som är i största behov av sällskap, även om de inte skulle tillhöra de kamrater, som de själva väljer. Vid alla tillfällen och på alla platser visade Jesus ett kärleksfullt intresse för människor och spred ett ljus av glädjefull fromhet omkring sig. Eleverna skulle lära sig att följa i hans fotspår. De skulle lära sig att likt Kristus visa kärlek, medkänsla och intresse för sina unga kamrater och söka dra dem närmare Jesus. Kristus skulle i deras hjärtan vara en källa av vatten, som springer upp med evigt liv och ger svalka åt alla som kommer i beröring med dem. VFF2 451.1

Denna villiga, kärleksfulla tjänst för andra i tider av nöd är välbehaglig för Gud. På detta sätt kan eleverna medan de går på skolan, vara levande missionärer för Gud, om de är trogna sin bekännelse. Allt detta tar tid, men den tid som använts på detta sätt är väl använd för därigenom lär eleverna sig att framställa kristendomen för världen. VFF2 451.2

Kristus vägrade inte att blanda sig med andra i vänligt umgänge. Om han inbjöds till en fest Även farise eller en publikan accepterade han. Vid sådana tillfällen var varje ord han yttrade en lukt till liv för hans åhörare, för måltiden var ett tillfälle för honom att dela med sig många dyrbara lärdomar, anpassade till deras behov. Kristus lärde på detta sätt sina lärjungar hur de skulle uppföra sig i sällskap både med sådana som var kristna och sådana som icke var det. Genom sitt föredöme lärde han dem, att om de tog del i någon offentlig samling, behövde inte deras samtal vara av samma karaktär som de vanligen är vid sådana tillfällen. VFF2 452.1

När eleverna sitter till bords, är deras samtal, om Kristus bor i deras hjärtan, rent och upplyftande. Om Kristus inte bor i deras hjärtan, finner de nöje i ytligt prat, skoj och skämt, som är ett hinder för andlig tillväxt och en orsak till att Guds änglar bedrövas. Tungan är en otyglad lem, men det skulle inte vara så. Den skulle bli omvänd. T'lets gåva är nämligen en dyrbar gåva. Kristus är alltid redo att dela med sig av sina rikedomar, och vi skulle samla de juveler som kommer från honom, ‘så att när vi talar, våra läppar skulle frambära dessa juveler. VFF2 452.2

Temperamentet, de personliga egenheterna, vanorna som ut gör vår karaktär - allting praktiserat i hemmet - avslöjar sig självt i våra olika livsformer. De böjelser vi följer, uppenbarar sig i tankar, ord och gärningar av samma karaktär. Om varje elev, som är en del av skolfamiljen, försökte att hålla tillbaka varje ovänligt och ohövligt ord och tala med respekt till alla, om han kom ihåg att han bereder sig för att bli medlem av den himmelska familjen, om han satte en helig vakt kring sitt in flytande, så att han inte drog någon bort från Kristus, om han ville bemöda sig om att med varje handling i sitt liv frambära lov till honom, som kallat honom ut ur mörkret in i sitt underbara ljus - vilket reformerande inflytande skulle då inte strömma ut från varje internatskola! VFF2 452.3