Vägledning För Församlingen II.

Internatskolan

Många av de ungdomar som går på våra skolor, går miste om hemmets milda och varma atmosfär och inflytande. Just vid den tid i livet, då de behöver en vaksam tillsyn, kommer de bort från föräldrarnas inflytande och auktoritet, och hamnar i en stor grupp av ungdomar i deras egen ålder, men med olika karaktärer och livsvanor. Några av dessa har i sin barndom lärt alltför litet ordning och lydnad, och de är ytliga och lättsinniga. Andra åter har hållits för strängt, och känner nu när de är borta från de händer som hållit tyglarna kanske för hårt, att nu är de fria att göra som de önskar. De ogillar blotta tanken på regler och förpliktelser. Genom sådana kontakter ökas farorna i hög grad för de unga. VFF2 447.1

Våra internatskolor har upprättats för att vår ungdom inte skall lämnas att driva hit och dit och utsättas för det onda inflytande som finns i överflöd överallt, utan så långt möjligt är låta dem få vara i en hematmosfär, så att de skyddas från frestelse till omoral och leds till Jesus. Den himmelska familjen representerar det som varje familj på jorden skulle vara. Och våra internatskolor, där ungdomarna samlas för att bereda sig för Guds tjänst, skulle så långt möjligt är likna den gudomliga förebilden. VFF2 447.2

Lärare som har hand om dessa internatskolor bär stort ansvar, för de skall vara i fars och mors ställe och visa intresse för eleverna, alla och envar, såsom föräldrar visar sina barn. De ungas olika karaktärsdrag innebär stor omsorg och många tunga bördor. Det krävs stor takt och mycket tålamod för att leda sinnen, som genom dålig fostran förts på villovägar, i rätt riktning. Lärarna behöver stor ledarbegåvning, de måste vara principfasta och ändå förståndiga och vänliga och förena kärlek och Kristus-lik medkänsla med disciplin. De skulle vara trons, visdomens och bönens människor. De skulle inte visa en hård och oböjlig värdighet, utan förena sig med de unga, bli en av dem i deras glädjeämnen och sorger såväl som i den dagliga rutinen. Villig, kärleksfull lydnad blir vanligtvis resultatet av en sådan ansträngning. VFF2 447.3