Vägledning För Församlingen II.

Kvinnor i evangelii tjänst

Det verk som nu har börjat och som går ut på att hjälpa våra systrar att känna sitt ansvar inför Gud är ett gott och nödvändigt arbete. Herren vill att vi skall klargöra värdet av en människosjäl för alla dem som inte förstår dess värde. Och när detta arbete framställs klart, enkelt och bestämt kan vi vänta att plikterna i hemmet, i stället för att försummas, utföres på ett ännu bättre sätt. VFF2 412.1

Om vi kunde arrangera reguljära, organiserade grupper, som undervisades med avseende på den tjänst de skulle utföra för sin Mästare, skulle våra församlingar åt den vitalitet, som de så länge saknat. Värdet av det människoliv Kristus gick i döden för att frälsa, kommer att uppskattas. Våra systrar har i allmänhet svårigheter med sina växande familjer och sina obeaktade bekymmer. Jag har längtat så efter att vi skulle få kvinnor, som kunde utbildas för att. hjälpa våra systrar att resa sig upp från sitt missmod och känna att de kan utföra en gärning för Gud. Detta skulle bringa stålar av solsken in i deras egna liv, som sedan skulle återspeglas i andras liv. Gud skall välsigna alla, som vill förena sig i detta stora verk. VFF2 412.2

Många skall yngre som äldre systrar verkar vara blyga för att samtala om religiösa ting. De tar inte vara på tillfällena därtill. De stänger fönstren som skulle öppnas mot himmelen och öppnar sina fönster mot jorden. Men när de inser vilket stort värde en människa har, kommer de att stänga fönstren mot jorden, där man är beroende av världsliga nöjen och sällskap i dårskap och synd, och i ställer öppna fönstren mot himmelen för att se andliga ting. Guds ord måste bli deras försäkran, hopp och frid. Då kan de säga: “Jag vill ta emot ljuset fån Rättfärdighetens Sol, så att den kan lysa även för andra.” VFF2 412.3

De som blir mest framgångsrika är de som glatt utför de små tjänsterna för Gud. Varje människa måste arbeta med sitt livs tråd och väva in den i livsväven för att hjälpa till att fullborda mönstret. VFF2 413.1

Kristi liv ägnades till stor del åt personliga samtal. Han trodde på det enskilda samtalet. Det som en enda människa mottog med förståndet bars vidare till tusende andra. VFF2 413.2