Vägledning För Församlingen II.

Efter dopet

De -löften vi avlägger vid dopet omfattar mycket. I Faderns, Sonens och den helige Andes namn begravs vi till en lika död med Kristus och uppstår med honom genom en lika uppståndelse. Vårt liv förenas med Jesu liv. Från och med nu skall den troende komma ihåg att han är invigd till Gud, till Kristus och till den helige Ande. Alla världsliga hänsyn måste nu komma i andra hand. Offentligt har han nu förklarat att han inte längre vill leva ett liv i stolthet .och själviskhet. Han vill inte längre leva ett vårdslöst, likgiltigt liv. Han har ingått förbund med Gud. Han har dött från världen. Han lever för Herren, för att i hans tjänst begagna alla förmågor, som betrotts honom. Han glömmer inte heller att han nu bär Guds signatur, att han är medborgare i Kristi rike och delaktig av gudomlig natur. Han måste överlämna åt Gud allt han är och allt han har och bruka alla sina gåvor till hans namns förhärligande. VFF2 407.1

Skyldigheterna i den andliga överenskommelse, som ingicks genom dopet, är ömsesidiga. När människan å sin sida visar helhjärtad lydnad, har hon rätt att bedja: “Låt det bli känt, Herre att du är Israels Gud.” Det faktum att du har blivit döpt i Faderns, Sonens och den helige Andes namn är en försäkran att, om du vill åberopa deras hjälp, dessa krafter skall bistå dig i alla nödsituationer. Herren vill höra och besvara alla ärliga lärjungars alla böner, alla som bär Kristi ok och ! hans skola lär saktmod och ödmjukhet. VFF2 407.2

“Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida. Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden. Ty I haven dött, och edert hv är fördolt med Kristus i Gud.” (Kol. 3: 1-3.) VFF2 407.3

“Så kläden eder nu, såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta. Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band. Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären lock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. . . . Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn, och tacken Gud, Fadern, genom honom.” (Kol. 3: 12-17.) (Band 6, sid. 91-99, 1900.) VFF2 407.4