Vägledning För Församlingen II.

Se och bli förvandlad

“Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet.” (2 Kor. 4: 4.) Men Bibeln betygar för oss i de strängaste ordalag vikten av att lära känna Gud. Petrus ‘Säger: “Nåd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus. Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga. makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft.” (2 Petr. 1: 2, 3.) .Och Bibelns inbjudan lyder: “Sök nu förlikning och frid med honom.” (Job 22: 21.) VFF2 350.2

Gud har bjudit oss: “I skolen vara heliga, ty jag är helig” (1 Petr. 1: 16) och en inspirerad apostel förklarar, att “utan helgelse får ingen se Herren”. (Hebr. 12: 14.) Helgelse är en överenskommelse med Gud. Genom synden har Guds avbild i människan blivit vanställd och nästan utplånad. Det är evangelii verk att återställa vad som gått förlorat, och vi skall samarbeta med de gudomliga krafterna i detta verk. Och hur kan vi bli i samförstånd med Gud, hur kan vi likbildas med honom om vi inte lär känna honom? Det är denna kunskap som Kristus kom till ,världen för att uppenbara för oss. VFF2 351.1

Den torftiga bild som många har av Kristi upphöjda karaktär och tjänst, har begränsat deras religiösa erfarenhet och avsevärt hindrat .deras andliga tillväxt. Den personliga andligheten hos oss som ett folk står på låg. nivå. Det är så mycken formalism, så många ceremonier, så mycket av läpparnas bekännelse, men någonting djupare och fastare måste föras in i vår andliga erfarenhet. Med all vår utrustning, våra bokförlag, våra skolor, våra sanatorier och många, många andra tillgångar, skulle vi ha hunnit mycket längre än vad vi nu gjort. VFF2 351.2

Det är den kristnes livsuppgift att representera Kristus för världen, att i liv och karaktär uppenbara Jesus. Om Gud har gett oss ljus, är det för att vi skall förkunna det för andra. Men i jämförelse med det ljus vi mottagit, och de tillfällen och förmåner vi haft att nå andra människors hjärtan, har resultaten av vårt arbete hitintills varit alltför små. Guds vilja är att den sanning han låtit oss få kunskap om, ‘Skall bära mer frukt än vad som hittills skett. Men när våra sinnen är fyllda med svårmod och sorg, upptagna med tankar på mörkret och det onda omkring oss, hur skall vi då kunna representera Kristus för världen? Hur kan vårt vittnesbörd ha kraft att vinna människor? Vad vi behöver är att lära känna Gud och hans kärleks makt genom egen erfarenhet såsom den uppenbaras i Kristus. Vi måste flitigt och under bön studera Bibeln. Vårt förstånd måste upplysas av den helige Ande, och våra hjärtan upplyftas till Gud i tro och hopp och oavbruten tacksägelse. VFF2 351.3

Genom Kristi förtjänst, genom hans rättfärdighet, som genom tro tillräknas oss erhåller vi den kristna karaktärens fullkomlighet. Vad vi skall göra varje dag och varje timme beskrivs i apostelns ord: “Må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare.” (Hebr. 12: 2.) Medan vi gör detta blir våra sinnen klarare, vår tro starkare och vårt hopp befäst. Vi är så helt upptagna med att betrakta hans renhet och älskvärdhet och det offer han gav för att försona oss med Gud, att vi har inget intresse att tala om tvivel och besvikelser. VFF2 352.1

Uppenbarelsen av Guds kärlek, hans nåd och godhet, och den helige Andes upplysande och förnyande verk på hjärtat för oss genom tron i så nära förbindelse med Kristus, att vi klart förstår hans karaktär och kan urskilja Satans mästerliga bedrägerier. Då vi ser på Jesus och förtröstar på hans förtjänst, tillägnar vi oss de välsignelser som ljus, frid och fröjd i den helige Ande för med sig. Och när vi ser vilka stora ting Kristus har gjort för oss, kan vi utbrista: “Sen, vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn.” ( 1 Joh. 3: 1.) VFF2 352.2

Bröder och systrar, det är genom att se som vi förvandlas. Genom att tänka på Guds kärlek och vår Frälsare, genom att begrunda den gudomliga karaktärens fullkomning och när vi genom tro gör anspråk på Kristi rättfärdighet förvandlas vi till hans avbild. Låt oss därför inte sammanföra alla obehagliga bilder - ondska, fördärv och besvikelser, tecken på Satans makt - och hänga upp dem i vårt minnesgalleri för att tala om och klaga över tills missmod får övertaget. En missmodig människa hamnar i mörker och sviker inte endast sig själv, då hon inte tar emot ljuset från Gud utan hindrar också andra från att få det. Satan tycker om att se vad hans framgångar kan åstadkomma, hur de gör människor tvivlande och modfällda. VFF2 352.3