Vägledning För Församlingen II.

Det makedoniska ropet

Aldrig har det varit ett större behov av allvarligt, självuppoffrande arbete i Kristi verk än nu, när prövningstiden snabbt närmar sig sitt slut och det sista budskapet av nåd förkunnas för världen. Jag blir upprörd när jag hör det makedoniska ropet från alla håll, från städer och byar i vårt eget land, från andra sidan Atlanten och det stora Stilla havet och från havets öar: “Kom över. . . och hjälp oss!” Bröder och systrar, vill ni besvara detta rop och säga: “Vi vill göra vårt bästa, både när det gäller att sända ut missionärer och pengar. Vi vill göra uppoffringar när det gäller inredningen av våra hem, våra egna personer och vår aptit. De medel som vi fått oss anförtrodda, vill vi ge till Guds verk, och vi vill också ge oss själva oreserverat i hans tjänst.” Verkets behov är klargjort för oss. De tomma skattkamrarna vädjar intensivt om hjälp. En femma är av större värde nu än femtio kronor kommer att vara i framtiden. VFF2 339.1

Arbeta syskon, arbeta medan ni har tillfälle, medan dagen ännu varar. Arbeta, ty natten kommer, då ingen mer kan göra något. Hur snart natten kommer är omöjligt för någon att säga. Nu är ditt tillfälle, ,ta vara på det! Om det finns några som inte personligen kan ta del i missionsarbetet, kan de leva sparsamt och i stället ge avsina inkomster. På detta sätt kan de bidra med pengar för att sända tidningar och böcker till dem som inte har sanningens ljus. De kan hjälpa till att betala utgifter för elever som är lämpliga som missionärer. Låt varje krona ni kan spara investeras i himmelens bank. VFF2 339.2

“Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.” (Matt. 6: 19-21.) VFF2 339.3

Detta är ord av Jesus, som älskade er så mycket att han gav sitt eget liv, för att ni skulle få ett hem med honom i hans rike. Vanära inte er Herre genom att ringakta hans fastställda lag. VFF2 339.4

Gud uppmanar dem som har lantegendomar och hus, att sälja dessa och investera pengarna, där de kan avhjälpa de stora behoven på missionsfälten. När de en gång har upplevt den verkliga ‘tillfredsställelsen av att handla så, kommer de att hålla kanalen öppen, och de medel Herren betrott dem skall oavbrutet flöda in i skattkammaren, så att människor blir omvända. Dessa skall sedan i sin tur praktisera samma självförsakelse, samma sparsamhet och enkelhet för Kristi skull, och därmed ge Gud sina offer. Genom dessa gåvor, visligen använda, kommer åter andra människor att bli omvända och såfortsätter verket och bevisar att Guds gåvor uppskattas. Givaren är erkänd, och härlighet tillfaller honom genom hans förvaltares trohet. VFF2 340.1

När vi allvarligt vädjar för Guds sak och framlägger missionens finansiella behov, blir de ansvarsmedvetna människor som tror på sanningen, djupt rörda. Liksom den fattiga änkan, som gav sina två skärvar i skattkistan och som Jesus lovordade, ger några i sin fattigdom till det yttersta av sin förmåga. Sådana nekar ofta sig själva t.o.m. livets nödtorft medan det finns människor med hus och land som med självisk orubblighet håller fast vid sin jordiska egendom och har inte tillräcklig tro på budskapet eller på Gud för att satsa sina medel i hans verk. På dessa är Kristi ord särskilt ‘tillämpliga: “Säljen vad I ägen och given allmosor.” (Luk. 12: 33.) VFF2 340.2

Fattiga människor skriver till mig och ber om råd, om de skall sälja sina hem och ge pengarna till verket. De säger sig vara gripna av den vädjan för missionen som når dem och de önskar göra någonting för sin Mästare, som har gjort allting för dem. Jag vill säga till sådana: “Det är kanske inte din plikt att sälja ditt lilla hem just nu, men gå själv med din fråga’ till Gud. Han skall säkert höra dina allvarliga böner om visdom att förstå din plikt.” Om man oftare sökte Gud om himmelsk visdom och mer sällan människors visdom så skulle himmelens ljus lysa ännu klarare och Gud skulle välsigna den ödmjuke sökaren.. VFF2 340.3

Men jag kan säga till dem som Gud har betrott med Jorda gods och hus: “Börja nu att sälja och ge till dem som ingenting har. Dröj inte! Gud begär mer av er än ni har vant villiga att göra.” Vi vädjar till er som har pengar att under” allvarlig bön fråga: “I vilken utsträckning ställer Gud krav på mig och mina ägodelar?” Vi har ett verk att utföra nu för att göra ett folk redo för Herrens dag. Medel måste investeras i arbetet för att rädda människor som i sin tur skall arbeta för andra. Var villig att ge till Gud vad honom tillhör. En av orsakerna till att det finns så litet av Guds Ande Ibland oss, är att sa många rövar från Gud. VFF2 341.1

Det finns en lärdom för oss i den erfarenhet församlingarna i Makedonien hade såsom Paulus beskriver den. Han säger att “de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren”. (2 Kor. 8: 5.) Sedan visade de sig ivriga att ge av sina medel för Kristi skull. “Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, at de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor. Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna. Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.” (2 Kor. 8:2-4.) VFF2 341.2