Vägledning För Församlingen II.

Faran av religiös lagstiftning

Då organisationer som verkar för att genomdriva religiös lagstiftning, är helt utvecklade, ,kall de visa samma intolerans och förtryck som de gjorde i gångna tider. Mänskliga domstolar iklädde sig gudomlig förmånsrätt och krossade samvetsfriheten med sin tyranniska makt. Fängelse, landsförvisning och död blev följderna för dem som opponerade sig. Om påvedömet och dess principer återigen skulle bli lagligen erkända, kommer förföljelsens eld åter att tändas för dem som inte vill offra sitt samvete och sanningen för populära villfarelser. Detta är nära sitt förverkligande. VFF2 329.1

Hur kan vi stå rena i Guds åsyn när han har gett oss ljus som visar oss farorna om vi försummar att göra vårt yttersta för att föra detta ljus till människor? Kan vi nöja oss med att låta dem ställas inför denna allvarliga fråga utan att varna dem? VFF2 329.2

För att försvara Guds lag, som gjorts ogiltig av mänskliga lagar, väntar oss en oavbruten kamp med risk för fängelse, förlust av egendom, ja, av själva livet. I denna situation kommer man från samhällets sida att yrka på eftergift för landets lag, för att bevara fred och ordning. Och några skall t.o.m. yrka på detta genom att hänvisa till Bibeln: “Var och en vare underdånig den överhet som han har över sig. . . all överhet som finnes är förordnad av Gud.” (Rom. 13: 1.) VFF2 329.3

Men vilken väg valde Guds tjänare i gångna tider? När lärjungarna efter Kristi uppståndelse började predika Kristus och honom korsfäst, förbjöd myndigheterna dem att predika eller undervisa i det namnet. “Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer än Gud, därom mån I själva döma; vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört.’” (Apg. 4: 19, 20.) De fortsatte att predika evangelium om frälsning genom Jesus Kristus, och Guds kraft vittnade med budskapet. De sjuka blev friska och församlingen förökades med tusenden. “Då stod översteprästen ,upp och alla som höllo med honom - de som hörde till sadducéernas parti - och de uppfylldes av nitälskan och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.” (Apg. 5: 17, 18.) VFF2 329.4

Men himmelens Gud, universums mäktige regent, tog saken i sina egna händer, för människor stred mot hans verk. Han visade helt enkelt, att det finns En som regerar över människor, och vars auktoritet måste respekteras. Herren sände sin ängel att under natten öppna fängelsets portar, och han förde ut de män som Gud gett i uppdrag att utföra hans verk. Ledarna “förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn”. Men den himmelska budbäraren sänd av Gud sade: “Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.” (Apg. 4: 18; 5: 20.) VFF2 330.1

De som söker tvinga människor att följa påvedömets förordningar, och ringaktar Guds föreskrifter utför ett liknande verk som de judiska ledarna på apostlarnas tid. De som är Guds lojala undersåtar, kommer att vara Gud trogna när jordiska regenters lagar strider mot de lagar, som utfärdats av universums högste ledare. VFF2 330.2