Vägledning För Församlingen II.

Följderna av att kritisera Bibeln

I stället för att öppna sinnet för att ta emot ljusets strålar från himmelen, har en del handlat i motsatt riktning. Både genom pressen och från predikstolen har framlagts åsikter angående Bibelns inspiration, som inte godtagits varken av Anden eller Guds ord. Säkert är att ingen enskild eller grupp av människor skulle framlägga teorier om ett ämne av så stor vikt, utan att understödjas av ett klart ..Så säger Herren”. Och när människor med mänskliga svagheter mer eller mindre påverkade av omgivningens inflytanden, med ärvda och förvärvade tendenser som långtifrån gör dem förståndiga eller himmelskt sinnade, börjar klandra Guds ord, och bedöma vad som är gudomligt och vad som är mänskligt, arbetar de utan Guds vägledning. Gud ger inte framgång åt ett sådant verk. Dess verkan blir förödande, både på dem som deltar i verket och på dem som tar emot det som ett verk från Gud. Tvivel har uppstått i mångas sinnen på grund av teorier som framlagts angående inspirationens natur. Begränsade människor med sina trånga, kortsynta uppfattningar, anser sig kompetenta att kritisera Bibeln och säger: “Det här avsnittet behövs, men det här behövs inte och är inte inspirerat.” VFF2 324.1

Kristus gav inte någon sådan instruktion med avseende på Gamla testamentet, som var den enda del av Bibeln folket på hans tid ägde. Hans undervisning var avsedd att leda deras sinnen till Gamla testamentet och sprida ett klarare ljus över de ämnen som där behandlades. Under långa tider hade Israels folk skilt sig själva från Gud och de hade förlorat ur sikte de dyrbara sanningar som Gud anförtrott dem. Dessa sanningar hade gömts under vidskepliga former och ceremonier, som dolde deras verkliga innebörd. VFF2 324.2

Kristus kom för att rensa bort allt det skräp som fördunklat sanningens glans. Likt dyrbara ädelstenar satte han dem i en ny infattning. Han visade att långt ifrån att förakta ett upplivande av de gamla, kända sanningarna, kom han för att visa dem i all deras kraft och skönhet, en härlighet som hans samtida inte hade upptäckt. Han som själv var upphovet till dessa uppenbarade sanningar, kunde klargöra för folket deras verkliga innebörd, avlägsna feltolkningar och falska teorier, som ledarna antagit för att de passade deras eget oandliga tillstånd, deras avsaknad av helgelse och kärlek till Gud. Han undanröjde allt som hade berövat dessa sanningar liv och vital kraft, och gav dem tillbaka till världen i ali dess ursprungliga friskhet och styrka. VFF2 325.1

Om vi har Kristi Ande och är hans medarbetare, är det vår uppgift att föra det verk vidare som han kom för att utföra. Bibelns sanningar har åter fördunklats av seder, traditioner och falska läror. Den populära teologins vilseledande läror har gjort tusenden och åter tusenden till tvivlare och förnekare. Det finns villoläror och motsägelser som många stämplar som Bibelns lära, men som i själva verket är falska tolkningar av Bibeln, antagna under påvedömets mörka tidsålder. Skaror har letts till en felaktig uppfattning av Gud, såsom judarna, missledda av villoläror och traditioner på deras tid, hade en falsk bild av Jesus. “Om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.” (1 Kor. 2: 8.) Det är vår uppgift att uppenbara Guds sanna karaktär för världen. Låt oss i stället förr att kritisera Bibeln, i ord och exempel visa världen på de heliga, livgivande sanningarna, att vi förkunnar “hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus”. (1 Petr. 2: 9.) VFF2 325.2

Det onda som gradvis smugit sig in bland oss, har omärkligt lett enskilda och församlingar bort från vördnaden för Gud och utestängt den kraft som han önskar ge dem. VFF2 325.3

Mina tros syskon, låt Guds ord gälla för vad det är. Låt inte mänsklig visdom ta sig friheten att minska kraften i ett enda påstående i Bibeln. Den allvarliga förkastelsedomen i Uppenbarelseboken skulle varna oss för att göra något sådant. I min Mästares namn ber jag er: “Drag skorna av edra fötter, för platsen där ni står, är helig mark.” (Band 5, sid. 698-711, 1889.) VFF2 326.1

Bibeln med dess dyrbara ädelstenar av sanning skrevs inte enbart för den lärde. Tvärtom är den avsedd för folket i allmänhet. Och den tolkning som ges av folket, med hjälp av den helige Ande, är den som bäst överensstämmer med sanningen sådan den är i Jesus Kristus. De stora sanningar som är nödvändiga för vår frälsning, .är klara som middagens sken, och ingen behöver gå vilse eller förlora sin väg utom de som följer sitt eget omdöme i stället för Guds klart uppenbarade vilja. (Band 5, sid. 331, 1885.) VFF2 326.2

Jag såg att de som så önskar har stora möjligheter att betvivla inspirationen och sanningen i Guds ord. Gud tvingar inte någon att tro. De kan själva välja mellan att lita på de bevis han har behagat att ge dem, eller tvivla - och gå under. - (band 1, sid. 427, 1864.) VFF2 326.3

Judarna väntade Messias, men han kom inte såsom de hade förutsagt att han skulle, och om han skulle ha mottagits såsom den Utlovade, måste deras kloka lärare tvingas erkänna att de haft fel. Dessa ledare hade själva skilt sig från Gud, och Satan påverkade dem för att få dem att förkasta Frälsaren. Hellre än att pruta av på sin stolthet angående deras uppfattning, slöt de sina ögon för alla bevis för att han var Messias. Och de inte endast själva förkastade frälsningens budskap, utan de förhärdade människornas hjärtan mot Jesus. Deras historia borde vara en allvarlig varning för oss. VFF2 326.4

Vi skall aldrig tro att Satan - när Gud ger ljus åt sitt folk - står passiv utan att försöka att hindra dem från att ta emot det. Han försöker påverka sinnena för att utså misstro, avund och otro. Låt oss ta oss til! vara för att vägra ta emot ljuset Gud sänder därför att det inte kommer på det sätt som behagat oss. Må inte Guds välsignelse tas ifrån oss, därför att vi inte känner vår sökningstid. Om det finns några, som inte själva ser och tar emot ljuset, skall de inte stå hindrande i vägen för andra. Må det inte sägas om detta högt gynnade folk, såsom det sades om judarna, när evangelium om riket förkunnades för dem: “Själva haven I icke kommit ditin, och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.” (Luk. 11: 52.) (Band 5, sid. 728, 1889.) VFF2 327.1