Vägledning För Församlingen II.

Kärlek till de vilsegångna

Kristus kom för at, ge frälsning h alla. På Golgata kors betalade han det oändligt höga priset för frälsningen Även förlorad värld., Hans, självförnekelse och självförsakelse, hans oegennyttiga arbete, hans förnedring och framför allt offrandet av sitt eget liv, vittnar om hans djupa kärlek till en fallen värld. Det var för att söka och frälsa det förlorade som han kom till jorden. Hans mission gällde syndare av alla slag, av varje tungomål och av varje, nation. Han betalade priset för dem alla för att återlösa dem, och förena dem med sig själv. Den längst bort vilsegångne, den mest syndfulle var inte förbigången. Han arbetade särskilt för dem som bäst behövde hans frälsning. Ju större behov av förändring, desto djupare hans intresse, desto större hans sympati och desto ivrigare hans arbete. Hans älskande hjärta upprördes när han så, dem som tycktes mest hopplösa och som bäst behövde hans förvandlande nåd. VFF2 255.1

I liknelsen om det förlorade fåret framställs Kristi underbara kärlek till de vilsegångna. Han väljer inte att stanna hos dem som tagit emot hans frälsning, i det att ,han utger sig helt för dem och mottar deras tacksamhet och kärlek. Den sanne herden lämnar flocken som älskar honom, och går ut i vildmarken, där han får uthärda vedermöda och möta faror och död, i det att han söker rädda fåret som har lämnat fållan och som skulle gå under, om inte någon förde det tillbaka. När herden efter ivrigt sökande funnit det förlorade, lämnar han det inte för att i sin svaghet följa honom. Nej, trots sin egen trötthet, smärta och hunger, tar han det ömt i sina armar, lyfter upp det på sina skuldror och bär det tillbaka till fållan. Sedan kallar han på sina grannar för att de skall glädja sig med honom över att det förlorade är återfunnet. VFF2 255.2

Liknelsen om den förlorade sonen och den borttappade silverpenningen ger oss samma undervisning. Varje människa som lätt faller för frestelserna orsakar Jesu hjärta sorg och framkallar hans ömmaste medlidande och ivrigaste bemödanden. Hans glädje är större över en enda syndare som bättrar sig, än över de nittionio som ingen bättring behöver. VFF2 256.1

Dessa liknelser är för vårt bästa. Kristus vill hos sina lärjungar inskärpa betydelsen av att de samverkar med honom och älskar varandra såsom han älskat dem. Den ångest han utstod på korset vittnar om vilket värde han sätter på en människa. Alla som tar emot hans dyrbara frälsning förbinder sig att vara hans medarbetare. Ingen skulle betrakta sig själv som en himmelens favorit och dra intresset och uppmärksamheten till sig själv. Alla som har tagit värvning i Kristi arme måste arbeta som han arbetade och älska dem som lever i okunnighet och synd såsom han älskade dem. VFF2 256.2