Vägledning För Församlingen II.

Praktisera vardagskrisrendom

Jag vädjar enträget till er som är sysselsatta med heliga ting, att tänka mer på praktisk kristendom. Hur sällan man ser det känsliga samvetet, hjärtesorgen och överbevisningen om synd! Orsaken därtill är att Guds Ande inte verkar mäktigt bland oss. Vår Frälsare är den stege som Jakob såg, och som stod på marken och nådde upp till den högsta av himlar. Detta illustrerar Guds metod för vår frälsning. Om någon slutligen skall bli frälst, måste ban klänga sig fast vid Kristus på samma sätt som man håller sig fast vid en stege som man klättrar på. För den troende har Kristus blivit gjord till visdom och rättfärdighet, till helgelse och återlösning. Må ingen inbilla sig, att det är lätt att besegra fienden och att man kan erhålla det oförgängliga arvet utan någon egen ansträngning. Att se sig tillbaka betyder att bli förvirrad, att släppa taget är detsamma som att gå under. Alltför få har insett betydelsen av att ständigt sträva efter att övervinna. De ger upp i kampen, och detta resulterar i att de blir själviska och saknar självförtroende. De tror inte att andlig vaksamhet är nödvändig och visar inte något allvar i sitt kristna liv. VFF2 219.2

Några av dem som menar sig stå fasta, emedan de har sanningen, men inte har den såsom den uppenbaras i Jesus Kristus, kommer att begå svåra synder. Ett ögonblicks ovarsamhet kan kasta en människa i hopplöst elände. En synd leder till en annan och denna i sin tur bereder. väg för en, tredje och så fortsätter det. Såsom Guds trogna budbärare måste vi oavbrutet bedja honom att bli bevarade genom han; makt. Om vi avviker ett enda steg, råkar vi i fara att slå in på syndens väg som slutar med evig fördömelse. Det finns hopp för varenda en av oss, men endast på ett villkor, och det är att vi förenar oss med Kristus och använder all vår kraft för att uppnå hans karaktärs fullkomning. VFF2 220.1

Den kristendom som tar lätt på synden och framhåller Guds kärlek till syndaren oavsett dennes handlingar, låter endast syndaren tro att Gud vill ta emot honom trots att han fortsätter att leva i vad han vet är synd. Det är just vad en del gör bland dem som bekänner sig tro sanningen för vår tid. Sanningen hålls skild från livet, och detta är orsaken till att den saknar kraft att överbevisa och omvända människan. VFF2 220.2

Gud har visat mig att sanningen sådan den är i Jesus Kristus, aldrig upplevts Även del medlemmar. De har inte Bibelns lära. De har aldrig blivit omvända. Och om inte deras hjärtan helgas genom den sanning som de tagit emot, kommer de att räknas till ogräset, för de bär inga klasar av dyrbar frukt som visar att de är grenar i det levande Vinträdet. VFF2 220.3

“Söken Herren, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära. Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till Herren, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.” (Jes. 55: 6, 7.) Mångas liv visar att de saknar en levande förbindelse med Gud. De följer med världen. De har i verkligheten ingen del eller lott med Kristus. De älskar förströelse och är fulla av själviska tankar, planer, hopp och ambitioner. De tjänar fienden samtidigt som de menar sig tjäna Gud. De är trälar under en sträng lärare, och denna träldom har de själva valt, i det att de blivit Satans villiga slavar. VFF2 221.1

Mångas felaktiga uppfattning att stränghet mot barn är till skada, har ruinerat tusentals liv. Satan kommer säkerligen att ta hand om era barn, om ni inte är på er vakt. Uppmuntra dem inte att umgås med oomvända. Ta dem bort från dessa. Ni själva skulle lämna sådant sällskap och visa era barn att ni står på Herrens sida. VFF2 221.2

Vill ni, som bekänner er vara den Högstes barn, höja normerna för ert liv, inte endast när ni sitter på era möten utan så länge livet varar? Vill ni inte vara på Herrens sida och tjäna honom av allt ert uppsåt? Om ni likt Israels barn inte följer Guds klart uttalade bud, kommer ni utan tvivel under hans dom. Men om ni lägger av synden och utvecklar en levande tro, skall himmelens rikaste välsignelser tillfalla er. (Band 5, sid. 532-541, 1889.) VFF2 221.3