Vägledning För Församlingen II.

113/314

Studera Bibeln

Vi måste värdera Bibeln högre än vad vi nu gör, för den innehåller Guds vilja uppenbarad för människor. Det räcker inte med att erkänna Guds ords trovärdighet utan vi måste studera Bibeln för att se vad den innehåller. Upplever vi Bibeln som ett “Guds ‘orakel”? Den förmedlar en så verklig kontakt med Gud, som om dess ord nådde oss hörbart. Vi förstår inte Bibelns värde eftersom vi inte följer dess föreskrifter. VFF2 213.2

Onda änglar är i verksamhet runt omkring oss, men då vi inte kan se dem med våra naturliga ögon, tänker vi inte på deras verkliga existens, såsom den framställs i Guds ord. Om det inte fanns någonting i Bibeln som var svårt att förstå, skulle människan när hon studerar dess budskap känna sig stolt och självtillräcklig. Det är aldrig bra för någon att tro, att han förstår varje troslära i Bibeln, för det gör han inte. Ingen skall smickra sig själv med att han förstår allt i Bibeln och känna det. som sin plikt att förmå alla andra att tolka den på samma sätt. Jag varnar för varje slag av andligt högmod. Det finns överflöd av det i församlingen av idag. VFF2 213.3

Hur främmande tedde sig inte allra först sanningen - som vi nu älskar - när den visade sig vara Bibelns sanning! Och hur starkt var inte det motstånd vi mötte när vi förkunnade den första gången! Men hur ivriga och allvarliga var inte de lydiga och sanningsälskande förkunnarna. Vi var verkligen ett säreget folk. Vi var få till antalet, utan förmögenhet, utan världslig visdom eller världslig ära, dock litade vi på Gud, vi var starka och framgångsrika, en skräck för de ogudaktiga. Vår kärlek till varandra var grundmurad och inte lätt att rubba. Guds makt uppenbarades ibland oss - de sjuka blev friska, och vi upplevde mycken stilla, ljuvlig, helig glädje. VFF2 213.4

Men församlingen har inte gått framåt i samma grad som ljuset har fortsatt att växa. Det fina guldet har så småningom mist sin glans. Livlöshet och formalism har lamslagit församlingens energi. De många och rika förmånerna och möjligheterna har inte fört Guds folk framåt och uppåt till renhet och helighet. Om de troget utnyttjat Guds gåvor skulle de ha förökats kraftigt. Av den som mycket är givet, skall också mycket utkrävas. Endast de som i tro tar emot och uppskattar det ljus som Gud gett och som är självförsakande och självuppoffrande, kan bli ljusbärare i världen. De som inte går framåt kommer att gå tillbaka, t.o.m. på gränsen till det himmelska Kanaan. Det har visats mig att vår tro och våra gärningar inte på minsta sätt motsvarar det sanningens ljus som vi fått. Vi får inte ha en halvhjärtad tro, utan den fullkomliga tro som arbetar av kärlek och renar själen. Gud kallar er i Kalifornien att komma i närmare gemenskap mod honom. VFF2 214.1