Den stora striden

Frimodigt försvar

Utan fruktan försvarade Luther evangeliet mot angrepp från alla kanter. Guds ord visade sig vara ett mäktigt vapen i varje strid. Med detta ord kämpade han mot den myndighet som påven orätt hade tillskansat sig och mot skolastikernas rationalistiska filosofi. Han stod därvid fast som en klippa mot den fanatism som sökte alliera sig med Reformationen. DSS 188.2

Samtliga av dessa partier som kämpade mot Reformationen åsidosatte Bibeln var och en på sitt sätt. De upphöjde mänsklig visdom som källan till kristen sanning och kunskap. Rationalismen förgudar förnuftet och gör det till norm för religionen. Katolicismen påstår att påven äger en inspiration som oförändrad och i obruten linje härstammar från apostlarna. Detta ger många tillfällen till att dölja all slags extravagans och sedefördärv under sken av en förment helig, apostolisk befallning. Den inspiration som Münzer och hans anhängare menade sig äga hade inte sitt ursprung från högre källa än fantasins tankevillor. Dess inflytande var nedbrytande för all auktoritet, både gudomlig och mänsklig. Sann kristendom erkänner Guds ord som sanningens stora förrådskammare och som prövostenen för all inspiration. DSS 188.3

Då Luther kom tillbaka från Wartburg fullbordade han översättningen av Nya testamentet. Det tyska folket hade snart därefter evangelium på sitt eget språk. Denna översättning togs emot med stor glädje av alla som älskade sanningen. Däremot möttes den med förakt och blev förkastad av dem som föredrog mänskliga traditioner och människobud. DSS 188.4

Prästerna blev uppskrämda av tanken på att det allmänna folket nu skulle kunna diskutera med dem om Guds ord och befallningar, och att deras egen bristande kunskap skulle bli avslöjad. Deras mänskliga argument stod maktlösa inför Andens svärd. Den romerska kyrkan satte in hela sin myndighet på att hindra att Bibeln blev spridd. Dekret, förbannelser och tortyr blev emellertid utan varje effekt. Ju mer man fördömde Bibeln och förbjöd den, dess större blev folkets önskan om att få veta vad den egentligen innehöll. Alla som kunde läsa, studerade Bibeln med iver. De tog Bibeln med sig varthelst de gick och de läste den om och om igen och lät sig inte nöjas, förrän de kunde stora delar av den utantill. Då Luther såg hur välvilligt Nya testamentet togs emot, började han genast översätta Gamla testamentet. Detta gav han ut i avsnitt så fort de blev färdiga. DSS 189.1