Den stora striden

Enighet och fredlig samlevnad

Efter hand som Reformationen fick fotfäste i Zürich, blev dess frukter märkbara. Lastbarhet och osedlighet avtog. Enighet och god ordning rådde. “Freden bor i vår stad”, skrev Zwingli. “Här förekommer inga strider, inte något hyckleri, ingen avundsjuka, inga trätor. Varifrån kan en sådan enighet komma, om den inte kommer från Herren? Vår lära fyller oss med gudsfruktan och fredens frukter.” — Wylie, band 8, kap. 15. DSS 177.2

De segrar Reformationen vann gjorde att katolikerna ansträngde sig ännu mer för att störta den. Då de såg hur litet de uppnådde genom att motarbeta Luthers verk i Tyskland, beslöt de sig för att använda reformatorns egna vapen mot honom. De ville få igång en diskussion med Zwingli. Eftersom de hade tagit initiativet till detta ville de försäkra sig om segern genom att själva välja både plats för konfrontationen och domarna som skulle ha det avgörande ordet. Om de bara fick Zwingli i sin makt skulle de nog sörja för att han inte slapp undan dem. När ledaren hade tystats kunde rörelsen snart undertryckas. Men denna plan hemlighöll de omsorgsfullt. Det blev bestämt att diskussionen skulle hållas i Baden. Men Zwingli var inte närvarande. Rådet i Zürich blev betänkliga med hänsyn till papisternas avsikter. Varnad av de många bål som hade blivit tända i alla de påvliga kantonerna för sådana som bekänt sig till evangelium, förbjöd de sin pastor att utsätta sig för denna risk. I Zürich var han villig att möta alla de partianhängare som Rom ville sända, men att resa till Baden, där martyrernas blod nyligen hade blivit utgjutet, skulle vara att gå en säker död till mötes. Oecolampadius och Haller valdes att representera reformatorn medan den berömde dr Eck, understödd av en skara lärare, doktorer och prelater, blev Roms talesman. DSS 177.3

Även om Zwingli inte var närvarande vid konferensen kände de församlade ändå inflytandet från honom. Katolikerna hade valt sekreterarna som skulle skriva ned vad som blev sagt och det blev förbjudet för alla andra att göra några anteckningar. Den som överträdde detta förbud skulle straffas med döden. Ändå fick Zwingli varje dag noggranna underrättelser om vad som blev sagt i Baden. En student som var närvarande vid konferensen skrev varje kväll en rapport över de argument som hade framförts den dagen. Två studenter åtog sig att föra dessa avskrifter tillsammans med dagliga brev från Oecolampadius till Zwingli i Zürich. Reformatorn svarade och gav dem råd och förslag. Han skrev sina brev om natten och studenterna vände tillbaka med dem på morgonen. För att undgå uppmärksamhet från vaktposterna vid stadsporten bar dessa sändebud korgar med höns på huvudena och fick därför lov att passera obehindrat. DSS 178.1

På detta sätt utkämpade Zwingli kampen mot sina listiga motståndare. Mykonius sade att Zwingli “uträttade mer genom sitt tänkande, sina sömnlösa nätter och de råd han sände till Baden, än han kunde ha gjort om han personligen hade uppträtt bland sina motståndare”. — D’Aubigné, band 11, kap. 13. DSS 178.2

Katolikerna som kände sig säkra på segern hade kommit till Baden i dyrbara dräkter som glittrade av dyrbara ädelstenar. De levde i lyx. Borden var dukade med de kostbaraste rätter och det finaste vin. Bördan av deras andliga ansvar lättades upp av förlustelser och utsvävningar. Reformatorernas uppträdande stod i stark kontrast till detta. De betraktades av folket som inte stort bättre än en flock tiggare. De satt inte länge till bords med sina enkla måltider. Oecolampadius’ husvärd, som lade märke till honom, fann att han ständigt var fördjupad i läsning eller i bön och undrade mycket över detta. Han sade att kättaren i varje fall “var mycket from”. Efter konferensen “steg dr Eck övermodigt upp i talarstolen, som var praktfullt smyckad för tillfället, medan Oecolampadius i sin enkla dräkt fick sin plats anvisad på en enkel trästol framför sina motståndare”. — D’Aubigné, band 11, kap. 13. Ecks kraftiga stämma och självtillit förnekade sig aldrig. Hopp om guld och rykte stimulerade honom. Han skulle nämligen som trons försvarare få ett stort honorar. När han saknade bättre argument tog han till förolämpningar ja, till och med förbannelser. DSS 178.3

Oecolampadius var anspråkslös och utan självtillit och hade helst dragit sig ur striden. Men han tog ändå upp kampen med det allvarliga och modiga förbehållet: “Jag erkänner inget annat rättesnöre än Guds ord.” — Samma källa, band 11, kap. 13. Fastän han var ödmjuk och hövlig visade han sig vara både skicklig och orädd. Medan katolikerna som vanligt klängde sig fast vid kyrkans auktoritet och sedvänjor höll reformatorn sig troget till Bibeln. “Seder och bruk uppskattas inte alls i Schweiz”, sade han, “såvida de inte stämmer överens med grundlagen. Sanningen är att Bibeln är vår grundlag i trosangelägenheter.” — Samma källa, band 11, kap. 13. DSS 179.1

Skillnaden mellan de två talarna påverkade dem som var närvarande. Reformatorns lugna, klara argumentering och hans ödmjuka och respektfyllda framställning gjorde intryck på många som förargade sig över Ecks skrytsamma och högröstade påståenden. DSS 179.2

Diskussionen varade i arton dagar. Då den var slut påstod katolikerna med stor självtillit att de hade segrat. Nästan alla deputerade ställde sig på Roms sida. Domarna förklarade att reformatorn hade förlorat och att de såväl som Zwingli, deras ledare, skulle utstötas ur kyrkan. Men resultatet av mötet visade vem som hade avgått med segern. Den protestantiska rörelsen fick en kraftig stöt framåt och det dröjde inte länge förrän de betydelsefulla städerna Bern och Basel avgjorde sig för Reformationen. DSS 179.3