Den stora striden

Kapitel 6—Två frihetshjältar

Hus och Hieronymus var två modiga gudsmän som trotsade hotet om både fängelse och död. Deras verksamhet lade grunden till Reformationen.
Så tidigt som under det nionde århundradet hade evangelium kommit till Böhmen. Bibeln hade översatts. Offentliga gudstjänster hölls på folkets språk. Men efterhand som påvens makt ökade ställdes Bibeln i skuggan. Påven Gregorius VII, som hade gjort det till sin uppgift att förödmjuka högmodiga konungar, var inte mindre angelägen om att förslava folket. För att göra detta utsändes en bannbulla som förbjöd offentlig gudstjänst på böhmiska språket. Påven förklarade att “det behagade den Allsmäktige att tillbedjan av honom skulle ske på ett okänt språk och att många onda ting och villfarelser hade sin orsak i att denna regel inte hade iakttagits”. — Wylie, History of the Reformation, band 3, kap.1. Detta romarkyrkans dekret innebar att Bibelns ljus skulle utsläckas och folket insvepas i mörker. Men Gud hade sörjt för att andra redskap skulle bevara församlingen. Valdenser och albigenser, som hade jagats från sina hem i Frankrike och Italien på grund av förföljelser, kom till Böhmen. Även om de inte vågade undervisa öppet, arbetade de ivrigt i hemlighet. På detta sätt bevarades den sanna tron århundrade efter århundrade. DSS 94.1

Före Hus’ tid fanns det i Böhmen människor som öppet påtalade sedefördärvet inom kyrkan och folkets lastbarhet. Deras verksamhet väckte intresse vida omkring. Prästerna blev uppskrämda. Förföljelse bröt lös över anhängarna av evangelium. De fick tillbedja Gud i skogarna och bland bergen. Där uppsöktes de av soldater. Många blev dödade. Senare bestämdes det att alla som avvek från romarkyrkans gudsdyrkan skulle brännas på bål. De kristna måste offra sina liv, men de såg fram mot den tid då deras sak skulle segra. En av dem som lärde att “frälsning endast finns genom tron på den korsfäste Frälsaren” förklarade i sin dödsstund: “Raseriet från sanningens fiender går nu ut över oss, men det skall inte alltid vara så. Ur folkets djupa led kommer det att uppstå en utan svärd och utan myndighet och över honom skall de inte kunna få överhand.” — Samma källa, band 3, kap. Luthers tid låg alltjämt långt i framtiden. Men även vid denna tidpunkt framträdde en man som genom sitt vittnesbörd mot Rom skulle skaka om nationerna. DSS 94.2

Johan Hus var av låg härkomst och miste tidigt sin far. Hans gudfruktiga mor som betraktade gudsfruktan som det mest värdefulla en människa kan äga, försökte ge sin son detta arv. Hus läste i en provinsskola och började därefter sina studier vid universitetet i Prag, där han fick en friplats. På resan till Prag följde hans mor med. Hon var en fattig änka och kunde inte ge sonen jordisk rikedom. Men då de närmade sig den stora staden, knäböjde hon vid sidan om sin unge son och bad sin himmelske Fader om att välsigna honom. Föga anade denna mor hur hennes bön skulle bli hörd och besvarad. DSS 95.1

Vid universitetet blev Hus snart uppmärksammad på grund av sin outtröttliga studiemöda och sina snabba framgångar. Samtidigt vann han allmän aktning för sitt vänliga, vinnande sätt och sitt oklanderliga liv. Han var en uppriktig anhängare av romarkyrkan och sökte ivrigt de andliga välsignelser som den gav sig ut för att kunna ge. Med anledning av ett jubileum gick han till skriftermål, betalade sina sista mynt och anslöt sig till processionen för att få del av den syndförlåtelse som hade utlovats. Då han hade fullbordat sina studier blev han präst. Han kom snart i förgrunden och blev senare knuten till konungens hov. Han blev också utnämnd till professor och senare till rektor vid det universitet, där han hade fått sin utbildning. Under loppet av några få år var den oansenliga friplatsstudenten sitt lands stolthet och hans namn blev känt över hela Europa. DSS 95.2

Men det var på ett annat område Hus började reformarbetet. Flera år efter sin ordination till prästämbetet utnämndes han till förkunnare i Betlehemskapellet. Grundläggaren av detta kapell hade kämpat för att Bibeln skulle förkunnas på folkets eget språk, något som han betraktade som av stor betydelse. Trots motstånd från påvekyrkan mot denna sed hade den aldrig helt upphört i Böhmen. Men det härskade stor okunnighet om Bibeln. De svåraste laster praktiserades inom alla samhällsskikt. Detta onda påtalade Hus utan förskoning och hänvisade till Bibeln för att inskärpa de sanningens och renhetens principer som han framhöll. DSS 95.3

En ung man från Prag, Hieronymus, som senare blev nära knuten till Hus hade, då han kom hem från England, tagit med sig Wycliffes skrifter. Den engelska drottningen, som hade tagit emot Wycliffes lära, var en böhmisk prinsessa och genom hennes inflytande fick denne reformators böcker stor spridning i hennes hemland. Hus läste dessa skrifter med intresse. Han förstod att författaren måste vara en uppriktig kristen och han såg med välvilja på de reformer denne kämpade för. Utan att han själv visste det hade Hus kommit in på en väg som skulle föra honom långt bort ifrån Rom. DSS 96.1