Den stora striden

Katastrofal blindhet

Hela den ogudaktiga världen står anklagad inför Guds domstol för högförräderi mot himmelens regering. Ingen kan försvara deras sak. De är alla utan ursäkt. Den eviga dödsdomen förkunnas över dem. DSS 637.1

Det står nu klart för alla att den lön synden ger inte är ett ädelt oberoende och evigt liv utan slaveri, ruin och död. De ogudaktiga ser vad de hat förverkat genom sitt liv i uppror. Den “härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet” avvisades då den erbjöds dem, men hur åtråvärd förefallet den dem inte nu. “Allt detta”, ropar de som gått förlorade, “kunde jag ha fått, men jag valde att stöta allt detta bort ifrån mig. Vilken blindhet! Jag har bytt ut frid, lycka och ära mot elände, skam och förtvivlan!” Alla inser att det är fullständigt rättvist att de utestängs från himmelen. Genom sitt liv förklarade de: “Vi vill inte ha denne Jesus till att härska över oss.” DSS 637.2

Som i extas har de ogudaktiga betraktat kröningen av Guds Son. De ser Guds lagtavlor i hans händer, de bud som de har föraktat och överträtt. De har bevittnat de återlöstas tillbedjan, beundran och lovsång. Under det att lovsången ljuder inför skaran som står utanför staden, stämmer alla in som med en röst: “Stora och underbara äro dina verk, Herre Gud, du Allsmäktige: rättfärdiga och rätta äro dina vägar, du folkens konung.” — Upp. 15: 3. Så faller de ned på sina knän och tillbeder Livers furste. DSS 637.3

Satan förefaller förlamad då han betraktar Kristi härlighet och majestät. Han som en gång var en överskuggande kerub kommer ihåg varifrån han har fallit. En lysande seraf, “morgonstjärnan”, hur förändrad, hur degenererad! För evigt är han utesluten från det råd där han en gång var en ärad medlem. Nu ser han en annan ängel som står tätt intill Fadern och beslöjar hans härlighet. Han har sett hur kronan satts på Kristi huvud av en mäktig och majestätisk ängel. Han vet att det kunde ha varit han själv. DSS 638.1