Den stora striden

Kapitel 36—Den hotande krisen

Gud använder sig aldrig av tvång, vilket däremot Satan alltid har gjort. I en nära förestående framtid skall Satan t.o.m. använda sig av statsmakterna för att driva igenom sina syften, vilket kommer att leda till förföljelse av Guds folk. Är vi beredda för denna kamp som förutsägs i Uppenbarelseboken?
Ända sedan den stora konfrontationen i himmelen började, har det varit Satans avsikt att göra Guds lag om intet. För att uppnå detta satte han igång sitt stora uppror mot Skaparen. Även om han utkastades från himmelen har han fortsatt samma strid på jorden. Att förföra människorna och att leda dem till att överträda Guds lag har hela tiden varit hans målsättning. Vare sig han uppnår detta genom att åsidosätta hela lagen eller genom att förkasta ett av dess bud, blir det slutliga resultatet detsamma. “Den som felar i ett” visar förakt för hela lagen. Hans inflytande och exempel står på överträdelsens sida. Han blir “skyldig till allt”. (Jak. 2: 10.) DSS 557.1

I sina försök att skapa förakt för de gudomliga befallningarna har Satan förvanskat Bibelns lära. Villfarelser har därför blivit godtagna av tusenden som bekänner sig tro på Bibeln. Den sista stora konfrontationen mellan sanning och villfarelse är bara slutfasen i den långvariga kampen om Guds lag. Det är denna kamp vi nu går in i — en kamp mellan människornas lagar och Guds befallningar, mellan Bibelns kristendom och en religion som bygger på fabler och traditioner. DSS 557.2

De krafter som i denna kamp kommer att sluta sig samman mot sanning och rättfärdighet är nu verksamma. Bibeln som har kostat så mycket lidande och blodsutgjutelse och som har överlämnats till oss, uppskattas inte i någon större utsträckning. Bibeln är tillgänglig för alla, men det är få som verkligen gör den till en norm för livsföringen. Otro råder i oroväckande grad, inte bara i världen utan också i kyrkan. Många har kommit så långt att de vägrar att tro läror som bildar själva grundpelarna i den kristna tron. Den stora sanningen om skapelsen, såsom den framställs av de inspirerade författarna, människans fall, försoningen och Guds lags eviga giltighet förkastas helt eller delvis av en stor del av den så kallade kristenheten. Tusentals som berömmer sig av sin klokhet och självständighet, betraktar det som svaghet att lita helt på Bibeln. Att kritisera Bibeln och att förandliga eller bortförklara dess viktigaste sanningar uppfattar de som ett bevis på överlägsen kunskap och intelligens. Många förkunnare framhåller för sina församlingar och många professorer och lärare undervisar sina studenter att Guds lag är förändrad eller upphävd. De som hävdar att dess krav alltjämt är bindande och bör tas bokstavligt, utsätter sig för förlöjligande och förakt. DSS 557.3

När människor förkastar sanningen, förkastar de också dess upphovsman. Då de förtrampar Guds lag vägrar de att erkänna laggivarens auktoritet. Det är lika lätt att göra falska teorier och doktriner till en avgud, som det är att tillverka avgudar av trä eller sten. När Guds egenskaper framställs i ett felaktigt ljus, leder Satan människor till en falsk föreställning om Guds väsen. Många sätter en filosofins avgud i högsätet i Guds ställe. Den levande Guden, såsom han uppenbarar sig i Bibeln, i Kristus och skaparverket, tillbeds endast av få. Tusentals avgudar naturen medan de förnekar naturens Gud. Avguderi existerar i kristenheten idag lika verkligt som det gjorde i det gamla Israel på Elias tid. Det har bara ändrat form. Den Gud som tillbeds av många förment visa män, av filosofer, diktare, politiker, journalister, den Gud som tillbeds i bildade, så kallade fina kretsar, i många universitet och högre läroanstalter, ja, till och med vid en del teologiska fakulteter, är inte stort bättre än Baal, feniciernas solgud. DSS 558.1

Ingen villfarelse inom kristenheten angriper mer oförskräckt himmelens auktoritet, ingenting strider häftigare mot förnuftet, ingenting är mer förödande till sina verkningar än den allmänna läran, som snabbt breder ut sig, att Guds lag inte mer gäller för människorna. Varje land har sina lagar som kräver respekt och lydnad. Inte något rike kan bestå utan lagar. Kan det då tänkas att himmelens och jordens Skapare inte har några lagar för att styra de väsen som han har skapat? Låt oss anta att framträdande förkunnare offentligt skulle lära, att de lagbestämmelser som gäller i deras land och skyddar medborgarnas rättigheter, inte vore bindande — att de inskränkte folkets frihet och därför inte borde åtlydas. Hur länge skulle sådana människor tolereras i talarstolarna? Men är det en större synd att åsidosätta statens och nationens lagar än att angripa de gudomliga lagar som bildar underlaget för all regering? DSS 558.2