Den stora striden

Bortglömd kyrka betydelsefull

Men trots alla dessa försök att befästa söndagens helighet erkände katolikerna själva att sabbaten hade gudomlig auktoritet, medan dess ersättning endast hade mänskligt ursprung. På 1500-talet förklarade ett påvligt kyrkomöte klart: “Alla kristna bör ha klart för sig, att den sjunde dagen har helgats av Gud och har tagits emot och iakttagits, inte bara av judarna utan av alla andra som gett sig ut för att tillbedja Gud. Ändå har vi kristna förändrat deras sabbat till Herrens dag.” — Samma källa, sid. 281, 282. De som sökte förändra Guds lag var inte okunniga om vad de gjorde. Medvetet upphöjde de sig över Gud. DSS 552.2

Ett slående exempel på hur Rom behandlade dem som inte var överens med kyrkan, visade sig i den långa blodiga förföljelsen av valdenserna. Bland dem fanns det några som helighöll den bibliska sabbaten. Andra led på liknande sätt för sin trohet mot sabbatsbudet. Särskilt betydelsefull är församlingens historia i Etiopien. Under den mörka tidsåldern glömde världen de kristna i Centralafrika. Under många århundraden åtnjöt de frihet att utöva sin tro. Men till slut fick den romerska kyrkan kännedom om deras existens. Kejsaren lockades snart till att erkänna påven som Kristi ställföreträdare. Andra medgivanden följde. En förordning utfärdades som under det strängaste straff förbjöd någon att helighålla den bibliska sabbaten. Se Michael Geddes, Church History of Ethiopia, sid. 311, 312. Men det påvliga tyranniet blev snart ett så tryckande ok att etiopierna bestämde sig för att kasta av det. Efter en fruktansvärd kamp blev katolikerna fråntagna sin makt och den gamla tron återinfördes. Församlingarna gladde sig åt sin frihet och glömde aldrig vad de hade lärt sig ifråga om den romerska kyrkans svek, fanatism och despotiska makt. De var nöjda med att leva för sig själva i sitt land, okända av den övriga kristenheten. DSS 552.3