Den stora striden

Hävdande av mänskliga traditioner

Det visade sig att en tid av stort intellektuellt mörker var fördelaktig för påvekyrkans framgång. Det kommer också att visa sig att en tid av stort intellektuellt ljus är lika gynnsam för dess framgång. I gångna tider, då människorna saknade Bibeln och inte kände sanningen, befann de sig i mörker. Tusentals blev förledda, därför att de inte såg de snaror som lades ut för deras fötter. I denna generation är det många som bländas av glansen från mänskliga spekulationer — “den falskeligen så kallade kunskapen”. De ser inte snarorna och går direkt i dem, lika lätt som om de hade ögonen förbundna. Guds avsikt var att människans intellektuella gåvor skulle betraktas som en gåva från hennes Skapare. Den skulle användas i sanningens och rättfärdighetens tjänst. Men när stolthet och äregirighet blir dominerande och människor upphöjer sina egna teorier över Bibeln, kan upplysningen åstadkomma större skada än okunnigheten. Vår tids falska vetenskap, som undergräver tron på Bibeln, kommer därför att visa sig lika väl ägnad att bana väg för katolicismen med dess tilltalande ceremonier, som bristen på kunskap var för att bereda väg för dess utbredande under den mörka tidsåldern. DSS 548.1

I de rörelser som nu är under utveckling i Förenta staterna för att tillförsäkra kyrkans institutioner och doktriner stöd från statens sida, följer protestanterna i katolikernas spår. Eller, kanske mer än så, de öppnar dörrarna för katolska kyrkan, så att den i det protestantiska Amerika kan återvinna den överhöghet som den har förlorat i den gamla världen. Det som ger denna rörelse ökad betydelse, är förhållandet att huvudavsikten är att tvinga fram helighållandet av söndagen, en sed som har sin upprinnelse i den romerska kyrkan och som den åberopar sig av som ett tecken på sin auktoritet. Denna anda av likformighet med världsliga seder och större aktning för mänskliga traditioner än för Guds bud är påvedömets anda. Det är den som genomsyrar de protestantiska kyrkosamfunden och kommer dem att upphöja söndagen på samma sätt som påvekyrkan tidigare har gjort. DSS 548.2

Om läsaren vill ha inblick i vilka medel som kommer att användas i den kamp som förestår, behöver han bara studera redogörelserna för hur den romerska kyrkan gick fram för att nå samma mål under gångna tider. Om han vill veta hur katoliker och protestanter tillsammans kommer att behandla dem som förkastar deras dogmer, behöver han bara betrakta den anda som den romerska kyrkan lade i dagen ifråga om den bibliska vilodagen och dess förkämpar. DSS 549.1

Kungliga edikt, allmänna kyrkomöten och kyrkliga förordningar som genomdrevs med hjälp av borgerlig makt, var den väg som förde den hedniska festdagen till dess hedrade position inom den kristna världen. Den första offentliga åtgärd som med maktmedel genomdrev söndagens firande var den lag som stiftades av Konstantin. (År 321, se “Tillägg”, sid. 53.) Denna lag föreskrev att städernas befolkning skulle vila på “solens hedervärda dag” men tillät folket på landsbygden att utföra sitt jordbruksarbete. Bestämmelsen var i själva verket ett hedniskt påbud. Det genomdrevs emellertid av kejsaren, efter det att han till namnet hade tagit emot kristendomen. DSS 549.2

Det visade sig emellertid att den kejserliga befallningen inte blev en tillräcklig ersättning för den gudomliga auktoriteten. Eusebius, en biskop som sökte vinna furstarnas gunst och som var Konstantins särskilda vän och smickrare, påstod då att Kristus hade överflyttat sabbatens helgd till söndagen. Inte ett enda uttalande från Bibeln framlades som bevis för den nya läran. Utan att veta det, erkände Eusebius själv att den var falsk och angav också den som företagit förändringen. Han säger: “Allt det som det är vår plikt att göra på sabbaten har vi överfört till Herrens dag.” — Robert Cox, Sabbath Laws and Sabbath Duties, sid. 538. Även om detta argument för söndagen var värdelöst, gav det människorna frimodighet att ringakta Herrens sabbat. Alla som ville bli hedrade av världen godtog den populära festdagen. DSS 549.3