Den stora striden

Självtagen auktoritet

Som tecknet på den katolska kyrkans auktoritet hävdar katolska författare att “den har förändrat sabbaten till söndagen något som protestanterna godkänner. . . eftersom de helighåller söndagen och därmed erkänner kyrkans makt att införa festdagar och att förklara det som synd när de överträder dess påbud”. — Henry Tuberville, An Abridgment of the Christian Doctrine, sid. 58. Vad är då förändringen av sabbaren annat än ett tecken eller ett märke på den romerska kyrkans auktoritet — “vilddjurets märke”. DSS 430.3

Den romerska kyrkan har inte frångått sitt krav på överhöghet, och världen och de protestantiska kyrkosamfunden godtar en vilodag som är den romerska kyrkans verk. Samtidigt som de förkastar den bibliska vilodagen medger de i själva verket att dess krav är berättigat. De kan åberopa sig av traditioner och kyrkofädernas auktoritet för denna förändring. Men när de gör det åsidosätter de just den grundsats som skiljer dem från romarkyrkan — att Bibeln och inte någonting annat än Bibeln är trosgrunden för protestanternas religion. Katolikerna kan se att de bedrar sig själva och att de medvetet sluter ögonen för de faktiska förhållandena i denna sak. Efterhand som rörelsen för att framtvinga helighållandet av söndagen vinner anslutning, gläder de sig och känner sig överbevisade om, att det till slut skall medföra att hela den protestantiska världen förs in under romerska kyrkans fanor. DSS 430.4

Den romerska kyrkans anhängare förklarar att “när protestanterna helighåller söndagen, är detta en hyllning som de, trots sin inställning, ger åt (den katolska) kyrkans auktoritet”. — Mgr. Segur, Plain Talk About the Protestantism of Today, sid. 213. När de protestantiska samfunden genomdriver helighållandet av söndagen genomdriver de därmed tillbedjan av påvemakten eller vilddjuret. De som förstår vad det fjärde budet kräver och väljer att helighålla den falska sabbaten i stället för den sanna, ärar därmed den makt som ensam har påbjudit det. Men just genom en sådan handling som genomdriver en religiös plikt med världslig makt, kommer församlingen själv att bli en bild av vilddjuret. När helighållandet av söndagen genomförs med makt i Förenta Staterna, innebär det i själva verket att man tvingar människor att tillbedja vilddjuret och dess bild. DSS 431.1

Gångna generationers kristna helighöll söndagen i tro att de höll den bibliska vilodagen. Det finns ännu sanna kristna i alla kyrkosamfund, den romersk-katolska kyrkan inte undantagen, som tror att söndagen är den vilodag som Gud har bestämt. Gud godtar deras uppriktiga avsikt och deras ärlighet inför honom. Men när helighållandet av söndagen genomförs genom lagstiftning och när världen blir upplyst om att den sanna sabbaten skall helighållas, kommer var och en, som överträder Guds befallning för att lyda ett bud som inte har någon högre auktoritet än den romerska kyrkans, att sätta påvemakten över Gud. Han hyllar därigenom den romerska kyrkan och den makt som genomdriver den ordning som den romerska kyrkan har infört. Han tillbeder vilddjuret och dess avbild. När människor förkastar den dag som Gud har förklarat vara tecknet på hans auktoritet och i dess ställe ärar det som Rom har valt som tecken på sin överhöghet, godtar de tecknet på lydnad för den romerska kyrkan — “vilddjurets märke”. Och inte förrän denna sak har tydligt framhållits för människorna och de ställs inför valet mellan Guds bud, och människors bud, kommer de som fortsätter i överträdelse, att ta emot “vilddjurets märke”. DSS 431.2

Den tredje ängelns budskap innehåller det mest fruktansvärda hot som någonsin riktats mot människor. Det måste vara en fruktansvärd synd som är orsak till att Guds vrede nedkallas, oblandad med nåd. Människor skall inte hållas i okunnighet om denna betydelsefulla sak. Varningen för denna synd skall förkunnas för världen innan Guds straffdomar hemsöker den, för att alla skall förstå varför dessa kommer och få tillfälle att undgå att drabbas av dem. Profetian förklarar att den första ängeln förkunnar ett budskap för “alla folkslag, stammar, tungomål och folk.” Den tredje ängelns varning, som är en del av samma trefaldiga budskap, skall inte bli mindre vida känt. Enligt profetian skall det förkunnas med hög röst av en ängel som flyger fram uppe i himlarymden, och det kommer att tilldra sig världens uppmärksamhet. DSS 431.3

När vi nått denna fas av striden, kommer kristenheten att indelas i två grupper — de som håller Guds bud och bevarar Jesu tro och de som tillbeder vilddjuret och dess bild och tar emot dess märke. Även om kyrka och stat förenar sina krafter för att tvinga “alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar”, att ta emot “vilddjurets märke” kommer ändå inte Guds folk att ta emot det. (Upp 13: 16.) Profeten på Patmos ser “dem som hade vunnit seger över vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, stå vid glashavet, med Guds harpor i sina händer. Och de sjöngo Moses, Guds tjänares, sång och Lammets sång”. (Upp. 15: 2, 3.) DSS 432.1