Den stora striden

Inkvisitionen

Under tolvhundratalet togs det mest fruktansvärda av alla påvedömets redskap, inkvisitionen, i bruk. Mörkrets furste samarbetade med de ledande männen i den påvliga hierarkin. I deras hemliga rådslag behärskade Satan och hans änglar onda människors sinnen. Men osynlig för dem fanns i deras mitt en Guds ängel som nedskrev den fruktansvärda berättelsen om detta ogudaktiga påbud och beskrev handlingar som är för avskyvärda för att ses av människor. “Det stora Babylon” var “drucken av de heligas blod”. Från miljoner martyrers lemlästade kroppar steg ropet upp till Gud om hämnd över denna avfallna makt. DSS 58.1

Påvedömet hade blivit denna världs förtryckare. Konungar och kejsare böjde sig för den romerske påvens dekret. Människors öde både för tid och evighet tycktes ligga i hans hand. Under århundraden hade den romerska kyrkans läror tagits emot obetingat och i vidaste utsträckning. Dess ritual följdes med vördnad och dess festdagar firades överallt. Aldrig sedan den tiden har påvemakten uppnått en sådan värdighet, härlighet och makt. DSS 58.2

Men “påvedömets middagstid var världens midnatt”. — J. A. Wylie, The History of Protestantism, band 1, kap. 4. Bibeln var nästan okänd, inte bara bland folket utan också bland prästerna. Liksom fariséerna fordom, hatade påvekyrkans ledande män det ljus som avslöjade deras synder. Eftersom Guds lag, normen för rättfärdighet, hade satts ur spel, kunde de utöva en obegränsad makt och tygellöst hänge sig åt lastbarhet. Bedrägeri, begär och hållningslöshet härskade. Människorna vek inte tillbaka för någon förbrytelse som kunde skaffa dem vinning eller inflytande. I påvars och prelaters palats försiggick de vildaste utsvävningar. Vissa påvar gjorde sig skyldiga till så upprörande förbrytelser, att jordiska härskare försökte avsätta dessa kyrkans stormän som var monster och alltför brottsliga för att kunna tolereras. Under århundraden gjorde Europa inte några framsteg i upplysning, konst eller civilisation. En moralisk och intellektuell förlamning hade drabbat kristenheten. DSS 58.3

Tillståndet i världen under den romerska kyrkans makt var en fruktansvärd och påtaglig uppfyllelse av profetens ord: “Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig. . . såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.” “Eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finnes i landet. Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begå äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis och blodsdåd följer på blodsdåd.” — Hos. 4: 6, 1, 2. Sådan blev följden av att förkasta Guds ord. DSS 59.1