Den stora striden

Undanhållen insikt

Då han bara var sju år gammal skröt han en dag inför en gammal kristen granne om Israels framtida triumf när Messias skulle komma. “Kära barn jag skall berätta för dig vem den verklige Messias var. Det var Jesus av Nasaret, han som dina förfäder korsfäste, som de också gjorde med de gamla profeterna. Gå hem och läs femtiotredje kapitlet i Jesajas bok, så kommer du att förstå att Jesus Kristus är Guds Son.” — Samma källa, band 1, s. 7. Han blev genast intresserad. Då han kom hem läste han i Bibeln och förundrade sig över hur fullständigt profetens ord hade uppfyllts på Jesus av Nasaret. Var det verkligen sant, allt det som den kristne mannen hade sagt? Pojken bad sin far att förklara profetiorna för honom, men han mötte en så sträng tystnad att han aldrig mer vågade upprepa denna fråga. Men detta ökade bara hans önskan om att få mer upplysning om den kristna religionen. DSS 346.2

Den kunskap han sökte, undanhöll man honom omsorgsfullt i hans judiska hem. Då han var elva år gammal lämnade han hemmet för att dra ut i världen och få utbildning, välja sin religion och sin livsuppgift. En tid fick han bo hos släktingar. Han blev emellertid snart bortjagad som en avfälling. Ensam och utan pengar fick han nu söka klara sig bland främlingar. Han gick från plats till plats, studerade ivrigt och uppehöll livet genom att undervisa i hebreiska. En katolsk lärare förde honom in i den katolska tron. Wolff bestämde sig för att bli missionär bland sina egna landsmän. Med detta i tankarna reste han några år senare till universitetet i Rom för att fortsätta sina studier. Här blev han beskylld för kätteri, eftersom han vant sig vid att tänka fritt och att tala öppet. Offentligt angrep han kyrkans missbruk och övergrepp och visade hur nödvändigt det var med en reform. I början behandlades han med särskild gunst av de romerska prelaterna. Men efter en tid sändes han bort från Rom. Han gick från plats till plats under kyrkans uppsyn, ända till dess att det blev klart att han inte böjde sig under det romerska oket. Han förklarades vara obotfärdig och fick lov att gå vart han ville. Han reste då till England. Eftersom han bekände sig till den protestantiska tron, förenade han sig med den engelska statskyrkan. Efter två års studier begav han sig 1821 ut i sin mission. DSS 347.1

Wolff tog emot den stora sanningen om Kristi första ankomst som “en smärtornas man och förtrogen med krankhet”. Han såg emellertid också att profetiorna lika klart framställde hans andra ankomst i makt och härlighet. Därför försökte han inte bara rikta sina landsmäns uppmärksamhet på Jesus av Nasaret som den Messias som hade lovats och på hans första ankomst i anspråkslöshet som ett offer för deras synder. Han undervisade också om hans andra ankomst som konung och återlösare. DSS 347.2

“Jesus av Nasaret, den sanne Messias”, sade han, “vars händer och fötter genomborrades och som fördes bort likt ett lamm för att slaktas, han som var smärtornas man och förtrogen med krankhet, han som, efter det att spiran hade vikit ifrån Juda och härskarstaven ifrån hans fötter, kom för första gången, skall komma igen. Han skall komma för andra gången på himmelens skyar med överängelns röst och en Guds basun.” (Josef Wolff, Researches and Missionary Labors, sid. 62 . “Hans fötter skall stå på Oljeberget och det herravälde över skapelsen som en gång gavs till Adam och som denne förlorade skall ges åt Jesus. 1 Mos. 1: 26; 3: 17. Han skall bli konung över hela jorden. Skapelsens suckan och klagan skall ta slut. Sång och tacksägelse skall ljuda. När Jesus kommer i sin Faders härlighet med alla de heliga änglarna, skall de troende döda först stå upp. (1 Tess. 4: 16, 1 Kor. 15: 32.) Det är detta vi kristna kallar den första uppståndelsen. Då skall djurens natur förändras (Jes. 11: 6-9) och de skall bli underkastade Jesus (Ps. 8). Frid skall råda överallt.” — Journal of the Rev. Joseph Wolff, sid. 378, 379. “Herren skall åter se ned på jorden och säga: ‘Se, det är mycket gott’.” Samma källa, sid. 294. DSS 347.3