Den stora striden

Vid den förutsagda tidpunkten

Kristus hade kommit vid den bestämda tidpunkten och på det sätt som hade förutsagts i profetian. Bibelns förutsägelser hade uppfyllts i alla avseenden i hans verk. Han hade förkunnat frälsningens glada budskap. “Han talade med makt och myndighet.” Hans lyssnare kände i sina hjärtan att budskapet kom från himmelen. Guds ord och Guds Ande vittnade om Sonens gudomliga uppdrag. DSS 335.3

Lärjungarna höll med orubbad kärlek fast vid sin älskade Mästare. Men deras sinnen var inhöljda i ovisshet och tvivel. I sin ångest erinrade de sig inte Kristi ord som förutsagt hans lidande och död. Skulle de ha blivit utsatta för en sådan sorg och besvikelse om Jesus av Nasaret hade varit den sanne Messias? Den frågan plågade dem medan Frälsaren låg i graven, de hopplösa timmarna under sabbaten mellan hans död och hans uppståndelse. DSS 335.4

Men även om sorgens natt medförde mörker för dessa Jesu efterföljare, var de ändå inte övergivna. Profeten säger: “Om jag än sitter i mörkret, är dock Herren mitt ljus. . . till dess att han för mig ut i ljuset, så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.” “Så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, nattens timmar skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.” Gud hade sagt: “För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret.” “De blinda skall jag leda på en väg som de icke känna, på stigar som de icke känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord.” — Mika 7: 8, 9; Ps. 139: 12; 112: 4; Jes. 42: 16. DSS 336.1