Den stora striden

Förut fastställda tidpunkter.

När han därför i sitt studium fann olika kronologiska perioder som, så långt han kunde förstå dem, sträckte sig fram till Kristi andra ankomst, kunde han inte annat än betrakta dem som “förut fastställda tider”, som Gud hade uppenbarat för sina tjänare. “Vad som ännu är fördolt”, sade Moses, “hör Herren var Gud till, men vad som är uppenbart, det gäller för oss och våra barn till evig tid.” — 5 Mos. 29: 29. Och Herren förklarar genom profeten Amos att han “gör alls intet utan att hava uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna”. (Amos 3: 7.) De som studerar Bibeln kan därför med förtroende vänta sig finna de mest sällsamma händelser, som skall äga rum i mänsklighetens historia, klart framställda i sanningens bok. DSS 314.2

“Jag var fullt övertygad om”, säger Miller, “att hela Bibeln är inspirerad av Gud och nyttig för undervisning (2 Tim. 3: 16) och att den inte har kommit till på grund av människors vilja utan att heliga Guds män hade talat drivna av Guds Ande (2 Petr. 1: 21). DSS 315.1

Det hade skrivits ‘oss till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den tröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp’. (Rom. 15: 4.) Därigenom blev jag övertygad om att den kronologiska delen av Bibeln hade lika stor rätt att allvarligt studeras som någon annan del av Bibeln. DSS 315.2

Jag kände att när jag försökte förstå det som Gud i sin barmhärtighet hade funnit lämpligt att uppenbara för oss, hade jag inte rätt att förbise de profetiska tidsperioderna.” — Bliss, sid. 75. DSS 315.3

Den profetia som tydligast avslöjade tiden för Kristi andra ankomst var Dan. 8:14: “Två tusen tre hundra aftnar och morgnar, därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen.” Miller, som lät Bibeln tolka sig själv, insåg att när en dag användes som symbol i profetian avsåg den ett åt (4 Mos. 14: 34; Hes. 4: 6.) Han förstod att de 2.300 profetiska dagarna eller aftnarna och morgnarna var verkliga år och att de skulle nå långt förbi den judiska tidsålderns utsträckning. Därför kunde de heller inte avse helgedomen i det gamla förbundet. Miller godtog den allmänna uppfattningen att helgedomen under de kristnas tidsålder symboliserade jorden. Därför trodde han att reningen av helgedomen som omtalas i Dan. 8: 14* måste betyda att jorden skulle renas genom eld vid Kristi andra ankomst. Han drog slutsatsen, att om man fann den rätta utgångspunkten för de 2.300 dagarna, skulle det också vara lätt att finna tiden för Kristi andra ankomst. Den stora dag då allt skulle förtäras, skulle då avslöjas och den nuvarande tiden “med all dess stolthet och makt, sitt högmod och sin fåfänga, ogudaktighet och förtryck skulle ta slut. . . Då skulle förbannelsen tas bort ifrån jorden. Döden skulle bli utplånad. Lönen överlämnas åt Guds tjänare profeterna och de heliga och dem som frukta hans namn. Då skulle också de som fördärvar jorden bli fördärvade”. — Bliss, sid. 76.
*Den svenska Bibeln säger i Daniel 8: 14: “Därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen.” Den engelska Bibeln säger: “Därefter skall helgedomen renas.” “Then shall the sanctuary be cleansed.” Se vidare kap. “Vad är helgedomen?”
Ordet för rening i 3 Mos. 16 är taher,men Daniel har valt tsadaq, som har en något vidare betydelse. Septuaginta (ca. 200 f. Kr.) har valt katarizo (rena) för båda orden i sin översättning från hebreiska till grekiska. DSS 315.4

Med nytt och djupare allvar fortsatte Miller att studera profetiorna. Han använde hela nätter och dagar till att studera det som nu föreföll honom vara av enormt stor betydelse och mer intressant än allt annat. I Dan. 8:e kapitel kunde han inte finna någon nyckel till utgångspunkten för de 2.300 dagarna. Även om ängeln Gabriel fick besked om att låta Daniel förstå synen, så förklarade han ändå inte alltsammans för honom. Då profeten såg den fruktansvärda förföljelse som skulle drabba församlingen, förlorade han sin fysiska kraft. Han kunde inte uthärda mer. Ängeln lämnade honom till en tid. “Men jag, Daniel, blev maktlös och låg sjuk en tid.” Och han sade: “Jag var häpen över synen men ingen förstod den.” DSS 316.1