Den stora striden

Väldet över världen

Och profeten Habackuk såg i en vision hans ankomst. “Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Sela. Hans majestät övertäcker himmelen och av hans lov är jorden full.” “Han träder fram — därmed kommer han jorden att darra; en blick — och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vägar han fordom gick.” “Eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar.” “Bergen se dig och bäva. . . Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer. Sol och måne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.” “Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde.” — Hab. 3:3-13. DSS 292.2

När Jesus stod beredd att lämna sina lärjungar tröstade han dem i deras sorg med försäkringen om, att han skulle komma tillbaka. “Edra hjärtan vare icke oroliga. . . I min Faders hus äro många boningar. . . Jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill, att där jag är, där skolen I ock vara.” “När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk.” — Joh. 14: 1-3; Matt. 25: 31, 32. DSS 292.3

De änglar som stannade kvar på Oljeberget efter det att Kristus hade farit upp till himmelen, upprepade för lärjungarna löftet om hans återkomst: “Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.” Och aposteln Paulus säger, inspirerad av Guds Ande: “Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun.” Profeten på Patmos säger: “Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom.” — Apg. 1: 11; 1 Tess. 4: 16; Upp. 1: 7. DSS 293.1

Med Jesu återkomst förknippas den härlighet som följer på den tid “då allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun”. Då skall det ondas långa välde upphöra. “Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.” “Herrens härlighet skall vara uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den.” “Så skall Herren, Herren låta rättfärdighet uppväxa och lovsång, inför alla folk.” Han skall “bliva en härlig krona och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk.” — Apg. 3: 21; Upp. 11: 15; Jes. 40: 5; 61: 11; 28 :5. DSS 293.2

På den tiden skall Messias’ länge väntade fredsrike upprättas över hela jorden. “Ja, Herren skall varkunna sig över Sion, han skall varkunna sig över alla dess ruiner; han gör dess öken lik ett Eden och dess hedmark lik en Herrens lustgård.” “Libanons härlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt.” “Du skall icke mer kallas ‘den övergivna’, ej heller skall ditt land mer kallas ‘ödemark’, utan du skall då få heta ‘hon som jag har min lust i’, och ditt land skall få heta ‘äkta hustrun’.” “Såsom en brudgum fröjdar sig över sin brud, så skall din Gud fröjda sig över dig.” — Jes. 51: 3; 35: 2; 62: 4, 5. DSS 293.3

Herrens återkomst har under alla tider varit hans sanna efterföljares hopp. Frälsarens avskedslöfte på Oljeberget om att han skulle komma tillbaka upplyste framtiden för hans lärjungar. Det fyllde deras hjärtan med en glädje och ett hopp som sorg inte kunde utsläcka eller prövningar fördunkla. Under lidande och förföljelse var “den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse” det “saliga hoppets fullbordan” för dem. De kristna i Tessalonika fylldes av sorg när de måste begrava sina kära som hade hoppats att få leva och få uppleva Herrens återkomst. Men Paulus, som var deras lärare, hänvisade dem till uppståndelsen som skulle äga rum vid Frälsarens återkomst. De som hade dött i Kristus skulle då uppstå tillsammans med de levande och uppryckas i luften för att möta Herren. “Och så”, sade han, “skola vi alltid få vara hos Herren. Så trösten nu varandra med dessa ord.” — 1 Tess. 4: 16-18. DSS 293.4

På det klippiga Patmos hör den älskade lärjungen detta löfte: “Ja, jag kommer snart”, och hans längtansfulla svar ger uttryck för församlingens bön under hela dess pilgrimsvandring: “Amen. Kom Herre Jesus!” — Upp. 22: 20. DSS 294.1

Från fängelse, bål och schavott, där de heliga och martyrerna vittnade för sanningen, ljuder deras förklaringar om tro och hopp ned genom århundradena. Eftersom de var “överbevisade om hans kroppsliga uppståndelse och därför också om sin egen”, säger en av dessa kristna, “föraktade de döden och fann att de stod höjda över den”. De var villiga att gå i graven för att kunna “uppstå fria”. De väntade på “Herrens ankomst på himmelens skyar med Faderns härlighet” “för att överlämna riket åt de rättfärdiga”. Valdenserna var besjälade av samma tro. Wycliffe såg fram mot Återlösarens uppenbarelse som församlingens hopp. DSS 294.2

Luther sade: “Jag är helt övertygad om att domens dag kommer innan trehundra år har gått. Gud kommer inte att ha tålamod med denna förtappade värld mycket längre.” “Den stora dagen närmar sig då styggelsernas rike skall omstörtas.” — Daniel T. Taylor, The Reign of Christ on Earth: or, The Voice of the Church in All Ages, sid. 33, 54, 129-132, 132-134, 158, 134. “Denna gamla värld står inte långt från sitt slut”, sade Melanchthon. Kalvin bjuder de kristna “att inte vara villrådiga utan innerligt längta efter dagen för Kristi återkomst som den lyckligaste av alla händelser”, och han säger att “hela de troendes släkte skall hålla den dagen klar för sin blick”. “Vi bör hungra efter Kristus, vi bör söka, begrunda”, sade han, “intill dess att den stora dagen gryr, då vår Herre fullt skall uppenbara sitt rikes härlighet.” — Samma källa, sid. 158, 134. DSS 294.3

“Har inte vår Herre Jesus burit vårt kött in i himmelen?” sade Knox, den skotske reformatorn, “och skall han inte komma tillbaka? Vi vet att han skall komma och det ganska snart.” Redley och Latimer som offrade livet för sanningen, väntade i tro på Herrens återkomst. Ridley skrev: “Utan tvivel — det tror jag, och därför säger jag det, närmar sig världen sin avslutning. Låt oss, liksom Guds tjänare Johannes, ropa i våra hjärtan till vår Frälsare Kristus: Kom Herre Jesus kom!” — Samma källa, sid. 151, 145. DSS 295.1