Den stora striden

Kapitel 15—England går sin egen väg

William Tyndale gav ut den första översättningen av Bibeln på engelska till folket. Han blev förrådd och fick ge sitt liv för evangelium. Men i stället för tillbakagång bidrog detta tillsammans med hans arbete till att föra många människor till Kristus ända till vår tid. John Knox var ytterligare en modig reformator. Han gav inte vika för sin skotska drottning, som hade sänt otaliga protestanter i döden. Knox hade stor framgång och vann Skottland för Gud. Även bröderna John och Charles Wesleys verk beskrivs i detta kapitel.
Samtidigt som Luther öppnade en stängd bibel för det tyska folket, påverkade Guds Ande Tyndale att utföra ett liknande verk i England. Wycliffes bibel hade blivit översatt efter den latinska texten som innehöll många fel. Den hade aldrig blivit tryckt. De handskrivna manuskripten var så dyrbara att bara några få rika män eller adliga kunde skaffa sig dem. Och då denna bibel också var strängt förbjuden av kyrkan hade den fått jämförelsevis ringa spridning. År 1516, ett år innan Luthers teser spikades hade Erasmus utgett sin grekiska och latinska utgåva av Nya testamentet. Nu blev Guds ord för första gången tryckt på grundspråket. I detta verk blev många fel i tidigare utgåvor rättade och innebörden var klarare uttryckt. Många inom den upplysta klassen fick bättre kunskap om sanningen. Detta gav reformationsverket en ny framstöt. Men den vanliga befolkningen var ännu i stor utsträckning avskuren från Guds ord. Det blev Tyndale som skulle fullborda Wycliffes verk genom att ge sina landsmän Bibeln. DSS 240.1

Tyndale var en ivrig forskare och allvarlig sanningssökare. Han hade fått kunskap om evangelium genom att läsa Erasmus’ grekiska Nya testamentet. Utan fruktan förkunnade han sin övertygelse. Han hävdade att all lära skall prövas med Bibeln. På det katolska påståendet att kyrkan hade Bibeln och att endast kyrkan kunde tolka den, svarade Tyndale: “Vet ni vem som lärde örnarna att finna sitt byte? Samme Gud lär sina hungriga barn att finna sin Fader i hans Ord. Långt ifrån att ha gett oss Bibeln är det ni som har dolt den för oss. Det är ni som har bränt dem på bål som undervisat om den. Om ni kunde skulle ni även bränna själva Bibeln.” — D’Aubigné, History of the Reformation of the sixteenth Century, band 19, kap. 4. DSS 240.2

Tyndales predikan väckte stort intresse. Många tog emot sanningen. Men prästerna var på sin vakt. Så snart han hade lämnat platsen försökte de genom sina hotelser och oriktiga framställningar omintetgöra hans arbete. Detta lyckades också alltför ofta för dem. “Vad kan vi göra? utbrast han. “Medan jag sår på den ena platsen plundrar fienden den åker som jag just har lämnat. Jag kan inte vara överallt. Om bara de kristna hade Bibeln på sitt eget språk, kunde de själva hålla stånd mot dessa sofister. Utan Bibeln är det omöjligt att hålla allmänheten kvar i sanningen.” - D’Aubigné, band 18, kap. 4. DSS 241.1

Hans tankar började nu syssla med en ny plan. “Det var på israeliternas språk som psalmerna sjöngs i Herrens tempel”, sade han, “och skall då inte evangelium talas på det engelska språket ibland oss?. . . Skulle kyrkan ha mindre ljus vid middagstiden än i gryningen?. . . De kristna måste läsa Nya testamentet på sitt modersmål. Doktorerna och lärarna inom kyrkan var inbördes oeniga. Bara med hjälp av Bibeln kunde människorna nå fram till sanningen. “Den ene håller på en doktor, den andre på en annan. . . . Men var och en av dessa författare motsäger den andre. Hur skall vi då kunna skilja mellan dem som talar sanning och dem som talar osanning?. . . Hur? . . . I sanning genom Guds ord.” — Samma källa, band 18, kap. 4. DSS 241.2

Inte långt därefter utbrast en lärd, katolsk doktor som diskuterade med honom: “Det vore bättre för oss att avstå från Guds lag än från påvens.” Tyndale svarade: “Jag trotsar både påven och alla hans lagar. Och om Gud sparar mitt liv kommer jag under loppet av några få år att göra så, att en pojke som kör plogen vet mer om Bibeln än ni.” — Anderson, Annals of the English Bible, sid. 19. DSS 241.3

Hans planer att ge folket Nya testamentet på deras eget språk tog nu form. Han började med uppgiften. Då han fördrevs från sitt hem genom förföljelse, reste han till London. Där fortsatte han en tid sitt arbete ostörd. Men åter blev han, på grund av våld från katolikernas sida, tvungen att fly. Hela England tycktes vara stängt för honom. Han bestämde sig för att söka skydd i Tyskland. Här började han trycka Nya testamentet på engelska. Två gånger stoppades arbetet. Men när tryckningsarbetet blev förbjudet i den ena staden, reste han till en annan. Till sist kom han till Worms, där Luther några få dagar tidigare hade försvarat evangelium i riksdagen. I denna gamla stad hade Reformationen många vänner. Där kunde Tyndale fortsätta sitt arbete utan ytterligare hinder. 3.000 exemplar av Nya testamentet kom ut snart därefter. En ny upplaga trycktes samma år. DSS 241.4

Med allvar och iver fortsatte han sin verksamhet. Trots att de engelska myndigheterna hade hållit den mest noggranna vakt i de engelska hamnarna, kunde Guds ord på olika hemliga vägar föras till London och därifrån sändas ut över landet. Katolikerna sökte förgäves undertrycka sanningen. Av en bokhandlare som var vän till Tyndale, köpte biskopen i Durham en gång hela hans lager av biblar med avsikt att förstöra dem. Han trodde att detta i hög grad skulle hundra verksamheten. Men för de pengar som kom in på detta sätt skaffade reformatorn sig material till en ny och bättre utgåva, som de annars inte skulle ha tryckt. Då Tyndale senare sattes i fängelse fick han löfte om frihet på villkor att han uppgav namnen på dem som hade hjälpt honom med pengar att trycka Bibeln. Han svarade att biskopen av Durham hade gjort mer än någon annan. Genom att betala ett gott pris för de böcker som fanns på lager hade han hjälpt honom att fortsätta med mod och hopp. DSS 242.1