Vägledning För Församlingen II.

Världsligheten - en snara

Vid den slutliga domen skall vi finna att Gud kände varje människa vid namn. Det finns ett osynligt vittne till varje handling i livet. “Jag känner dina gärningar”, säger han “som går omkring bland de sju gyllene ljusstakarna.” (Upp. 2: 1, 2.) Han känner varje försummat tillfälle, den gode Herdens oförtröttliga ansträngningar att finna dem som gått vilse och föra dem tillbaka till fridens trygga stig. Äter och åter har Gud kallat dessa nöjesälskande, åter och åter har ljuset från hans Ord upplyst deras ‘stig, att de skulle se farorna och undfly. Men de fortsätter under skämt och gyckel på den breda vägen och till sist är nådens tid slut. Gud” vägar är rätta och sanna och när domen uttalas över de skyldiga, tillstoppas varje mun... VFF2 146.1

Utan tro är det omöjligt att täckas Gud, “ty allt som icke sker av tro, det är synd”. (Rom. 14: 23.) Den tro som erfordras är inte enbart en bekännelse av läropunkter, utan en tro som verkar genom kärlek och renar sinnet. Ödmjukhet, saktmod och lydnad är inte tro, men de är följderna eller frukterna av tron. Dessa nådegåvor återstår ännu för er att få genom att vara lärjungar i Kristi skola. Ni känner inte himmelens tankar och principer. Dess språk är nästan ett främmande språk för er. Guds Ande vädjar ännu för er skull, men jag hyser allvarliga, smärtsamma tvivel huruvida ni vill lyssna till denna röst som under åratal har kallat er. Jag hoppas att ni vill lyssna och att ni vill vända om och leva. VFF2 146.2

Tycker ni att det är ett för stort offer att ge det stackars ovärdiga jaget till Jesus? Vill ni hellre välja syndens och dödens hopplösa fångenskap än att skilja er från världen och förenas med Kristus genom kärlekens band? Jesus är fortfarande vår Medlare. Detta skulle dagligen fylla våra hjärtan med tacksamhet. Den som inser sin skuld och hjälplöshet får komma just som han är och ta emot Guds välsignelse. Löftet tillhör dem som tar emot det i tro. Men den som i sina egna ögon är rik, ärbar och rättfärdig, som ser allting såsom världen er det och kallar det onda gott och det goda ont, kan inte begära och få, för han känner inte något behov. Han tycker att hans behov är fyllda, och därför måste! han gå tomhänt bort. VFF2 147.1

Om ni blev oroade för er frälsning och sökte Gud ivrigt, skulle han i kärlek vända sig till er. Men han tar inte emot någon halvhjärtad ånger. Om ni vill överge era synder, är han alltid redo att förlåta. Vill ni inte just nu överlåta er själva åt honom? Vill ni se upp till Golgata och fråga: “Gjorde Jesus detta offer för mig? Utstod han förödmjukelse, skam och hån, led han den grymma döden på korset, därför att han ville frälsa mig från syndens lidande och förtvivlans skräck och göra mig outsägligt lycklig i sitt rike?” Blicka upp till honom som naglades fast för dina synder och säg beslutsamt: “Herren vill jag tjäna med mitt liv. Jag vill inte längre till höra hans fiender. Jag vill inte längre låna mitt inflytande till dem som gör uppror mot honom. Allt jag är och har är för litet att ge honom som älskade mig så att han gav sitt liv för mig - hela sitt gudomliga jag för en syndfull och vilsegången.” Skilj er från världen, ställ er helt på Herrens sida, kämpa striden ända till slutet och ni skall vinna härliga segrar. VFF2 147.2

Välsignad är den som tar vara på det eviga Livets ord. Undervisad av sanningens Ande skall han ledas till hela sanningen. Världen skall inte älska, ära och prisa honom, men han är dyrbar i himmelens åsyn. .Sen vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi HI kallas Guds barn, vilket vi ock äro. Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom.” (1 Joh. 3: 1.) (Band 5, sid. 435-439, 1885.) VFF2 147.3